Tillbaka HEM

Lavoro in Corso: Biologisk mångfald

Bevara, bruka - eller skövla?

Detta krävs för att hushålla med naturens resurser och för att motverka klimathotet - och inte förvärra den globala krisen

Biologisk mångfald ska bevaras. Det slås fast genom en rad politiska mål. Många arbetar med det: myndigheter, forskare och organisationer - ideella och lobby. Men många tjänar å andra sidan på att tvärtom förvärra situationen.

Arterna blir ständigt färre. Även om en del nya arter upptäcks är nettot negativt. Det är en global kris. Varför förmår man inte bromsa utarmningen?

Vad är biologisk mångfald, vad borde det vara och hur ska den utvecklas? Det har inte minst att göra med: skogspolitik, resurshushållning och klimatförändring, varsam konservering, restaurering och invasiva arter.

Vad kan vara viktigt med biologisk mångfald? • Hur bevara mångfalden? • Har arter olika värde? • Ska naturen kosta? • Vad är naturtillståndet? • Bevara och nyttja naturen. • Förena artmångfald och klimat. • Utveckla arternas livskvalitet.

Läs, hitta till: Hushålla klimatanpassat Naturens pris betalas inte Pastoral natur - hur? Var? Skogen före PRIVAT ägande Varsamt bevarande Jakten på främmande invasiva Återställa - till vad? Notiser SENASTE: IPBES invasiv-rapport (sept 2023)

Biologisk mångfald och klimatförändringen

Hur ska resurserna användas?

Naturresurserna behöver både användas, vårdas och bevaras. Hur ska det gå ihop? Det är klart att naturens växande resurser måste tas tillvara - det är livsnödvändigt. Men det måste ske på ett hållbart sätt.

	Mångfald?

Natur som växer på marken och i haven är viktig för att upprätthålla liv bland växterna och djuren. Därför behöver resurserna skördas och skötas. Och utveckla arternas överlevnadsvillkor. Men oftast stannar mångfaldsbevarandet vid bilden av ett pastoralt jordbruk. Trots att dagens hantering domineras av en stordrift, monokultur och kemikalietyngt kommersiell företagsverksamhet. Och det har drivits fram av lönsamhetsskäl.

Uppgiften tycks, förvånande, fortfarande vara att utveckla en hantering av resurserna, ändliga likväl som förnybara, som är förenligt med ett långsiktigt hållbart perspektiv. Hittills brister det i kunnande och handlaget på samhällsledande nivå för det. Men det gäller att hantera dagens kapitalistiska ekonomiska modell med privata resursägare, som inte förmår agera långsiktigt hållbart.

Vanligen framhålls det ena av de två. Sällan båda. När det sker är det ofta som motsatser. Å ena sidan försvara både byggd och naturlig miljö mot klimatförändringar. Å andra sidan blockera klimatförändringarna med hjälp av miljö - kanske främst naturen.

Men det hänger förstås ihop: klimat och biologin måste säkras på samman gång. Klimatförändringar påverkar betingelserna för biologin. Växter och djur behöver ständigt anpassas till ändrade villkor. Klimatet är en bland andra osaker till det. Dessutom ändras klimatet ojämnt och ger helt nya livsvillkor.

Jordens växande behöver odlas och vårdas. Detta hjälper till att understödja arternas fortlevnad och samtidigt på bästa sätt lindra koldioxidökningen. Den omfattande avskogningen och marködeläggelsen måste vändas till en positiv utveckling. All tillgänglig mark bör tas till vara på lämpligt sätt.

Biologiska mångfaldens kostnader

Det billiga priset för att skövla naturen

Naturen är i global kris. Exploatörerna har tagit naturen som en gratis oändlig tillgång. Men naturen producerar mycket stora värden, som tyvärr slösas bort i stor omfattning.

Förlusten av arter kostar.

I en ny skrift sägs att natur bör värderas högre och mer rättvisande och:
1. uttaget måste balanseras mot tillgången och det bör ökas;
2. den ekonomiska utvecklingen måste mätas på ett nytt sätt;
3. finansiering och utbildning måste ändras.
Allt för en mer hållbar utveckling.

Rapporten konstaterar att kostnaderna för utarmningen av den biologiska mångfalden är enorma. De slår också fast att detta hänger samman med det sätt som samhället och det ekonomiska systemet är utformat. De ifrågasätter den gängse BNP-tillväxten: det går inte att i längden minska det mänskliga ekologiska fotavtrycket samtidigt med ekonomisk tillväxt. Men lösningen för författarna är att utveckla monetär värdering av naturens tjänster.

Rapporten citerar tidigare uppskattningar om att naturen producerar värde på 16-54 tusen miljarder dollar per år. Det är jämförbart med den globala BNP:n. Offentliga medel som går till sådant som skadar biologiska mångfalden bedöms vara 4-6 tusen miljarder dollar per år. Det är stöd till jordbruk, fossilenergi, fiske och vatten. Medel som satsas på motverkande åtgärder uppskattas till 78-143 miljarder dollar (ca. 0,1 procent av globala BNP).

Förslaget i rapporten om hur sätta pris på naturen - och dess försämring - är mindre konkret. Det föreslås att göra ekonomi av naturen genom att värdera dess hälsobringande roll, liksom fritidsaktiviteter och bakomliggande stödjande funktioner. Värden som på det sättet hittas på gäller alltså för naturen från människans perspektiv.

Rapporten är av ekonomer som pratar om biologi på ekonomvis: det är "assets", aktier och portföljer, och inte minst marknad. Det är "vi" (alla lika mycket) som orsakat eländet och det är "regeringen" som bör betala för skadorna, enligt det sättet att se det.

Det positiva med att sätta pris är att det gör exploateringens och skadornas omfattning synlig. Problemet är alltid att värdet underskattas. För vad händer med ett motorvägsprojekt när dess monetära fördelar ställs mot de uppskattade skadorna på naturen? Och vid en naturhandel: bakslaget kommer när mäklarna - som redan klimatutsläppshandlarna gör - börjar köpslå om naturvärdena på börsen.

Not

The Economics of Biodiversity: The Dasgupta Report , London, 2 februari 2021 (länk uttagen 3 feb 2021).

Biodiversity Economics

Biologisk mångfald och restaurering

Vad är naturtillståndet? Går det att återskapa svunnen tid? En effektiv strategi?

Minst tre fjärdedelar av jordens natur är förändrad genom olika typer av aktivitet. I många fall avsevärt mycket omstöpt och förändrad.

Rapporter från experter på biologiskt mångfald visar effekter av mänsklig (p)åverkan på naturen, som orsak till utarmning av arternas mångfald.

De säger återställning, till naturtillstånd och liknande: "lämna naturen i fred". Men vad är det? Och - hur uppnå det? Är det en gångbar, rimlig eller möjlig strategi? Det är svårt att få fram hur naturtillståndet konkret ska nås - annat än att lämna marken helt orörd, dvs. att avsätta mer skyddade områden på land och i vatten. Men är ens det en effektiv metod för att öka - eller ens bevara - artrikedomen?

Från dagens dominerande storskaliga monokultur till "naturliga ängsmarker" är en väg att bromsa artutarmingen, hoppas man. Men vad är naturligt med åker och betesmark? Till och med köttätande anser experterna som positivt bidrag, om det kommer från betande djur på ängsmark. Vad får betecknas som naturligt - och vad är inte det?

Klimatförändringar förändrar villkoren - liksom all aktivitet redan gjort - för allt växande och levande på jorden. Att ta hänsyn till ökad temperatur, andra vätske- och näringsförhållanden blir nödvändigt. Det gör det ännu svårare att tala om naturtillstånd.

Skogsutredningen

Stärka ägarnas ägande? En utredning åt skogen

Hur ska skogens resurser användas, fortplantas och skyddas? Istället för att som skogsutredningen ställa biologi och klimat mot varandra är det snarast ägarmakten som står i vägen för miljöanpassad resursanvändning av skogen.

	Biologisk mångfald?

Nya grepp krävs för att möta klimat-, resurs- och arthoten. Studien om skogen - mest om ägande och marknad - har avslutats med en 1261-sidig lunta (november 2020) Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen (SOU 2020:73). Det är centern som ligger bakom utredningen. Får man tro skogsägarlobbyn är syftet att slå undan fötterna för de ideella bevarandeintressena under parollen ”stärkt ägande”.

Vad ska skogen användas till?

Förutom stärkt ägande skulle utredningen titta på skogens råvaruförsörjning, biologisk mångfald och målkonflikter. Utredningen prioriterar skogsproduktion före klimat, naturvård och biologisk mångfald.

Mest media fick förslaget att köpa mer fjällnära skog för 14 miljarder kr. Motivet är att Sverige bör hjälpa EU och världen att bevara denna unika natur och för upplevelseindustrin. Utredningen vill lägga ner nyckelbiotopsinventeringen. Istället föreslås en ”naturmiljöbeskrivning”: en lista över ”förhållanden som kan ha särskild betydelse för den biologiska mångfalden” - simplare än nyckelbiotopsinventeringen.

Skogsfrågor som rimligen borde vara i centrum är hur på bästa sätt få ut mest ur den växande skogen, till exempel: • Försörjningen av biomassa till energiproduktionen.
• Kvalitetsråvara till den klimatvänliga trähusbyggnaden.
• Binda koldioxid.
• Utveckla arternas livskvalitet.

Många små skogsägare

Fyra stora ägare kontrollerar 32 procent av skogen. Det finns ca. 330.000 skogsägare som står för 48 procent. Det är oklart hur många av dessa som har skogen som levebröd. 33 procent av ägarna bor inte vid skogen. Knappt 10 procent av skogen är skyddad, varav 6 procent är fjällskog. 94 procent av storägarnas skog är certifierad, medan 32 procent av enskilt ägd skog är det.

Bättre bioproduktion från skogen måste utvecklas i samklang med klimat och naturvård, tvärtemot mot vad utredningen gör. Att inte prioritera exploateringsintressena före klimatet och före säkrare artrikedom. Det finns gränser för hur mycket som kan tas ur skogen. Biologisk mångfald är ofta ett oprecist honnörsord. En utvecklad och hållbar artsammansättning kräver sannolikt en annan hantering av skogen, sedd som en del av den totala naturen. Vad bidrar köp av mer fjällskog?

Experter med anknytning till skogsintressena vid de högre lärosätena bildar grovt sett två läger, enligt en artikel i Dagens Nyheter. Den ena betonar tillväxt: att det är viktigt och möjligt att göra större uttag ur skogen. Den andra vill spara på skogen med hänvisning till klimathotet och biologiska mångfald. De förra litar på skogsägarna och att dessa borde ges större förtroende att sköta miljöanpassningen av skogen, alltså samtidigt med att de får göra större uttag som de vill. De är således emot att större arealer skyddas. Synen på skogens roll att binda koldioxid skiljer sig inom dessa grupper: antingen anses det angeläget att binda mycket på kort tid, med hänvisning till klimatmålen som ska vara uppfyllda 2030 eller så ser man det mer långsiktigt. Andra ifrågasätter skogens roll som kolsänka, om det sker bäst i ett gammalt bestånd eller i yngre träd respektive hur mycket som binds i marken eller som släpps ut när trädet huggs ner och blir använt som papper som eldas upp eller blir material i en långlivad konstruktion. (DN 5 februari 2021)

Nyckelbiotopsinventering har gjorts på 2 procent av skogen. Den har försvarats som ett sätt att söka ringa in den biologiska mångfalden. Utredningens motstånd dikteras av aggressiva skogsägarintressen medan storägarna tycker den ska vara kvar.

I en rapport till utredningen från Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket uppges att bland de drygt 65.000 avverkningarna per år behandlas något hundra fall av myndigheten och bara en mindre del av dessa går till domstolsprövning. De konstaterar att skogsägarna endast behöver anpassa till intrångsbegränsningen. I övrigt kan de göra som de vill. De skriver:

” Myndighetens handläggning i praktiken har därmed inneburit att ingen domstolspraxis har utvecklats som tydligt utvisar hur långt verksamhetsutövarens ansvar för att bevara biologisk mångfald egentligen sträcker sig.”

Jämfört 2019 med 2011 hade besöken på anmälda planerade avverkningar gått ner från 9 till 4 procent. Myndigheterna besökte efter avverningarna i 15 resp. mindre än 1 procent. Runt 200 handläggare jobbar med detta. Skogsstyrelsen har avstått att redovisa sådana siffror i Årsredovisningen från 2019. GD är en före detta chef på största skogsägaren Sveaskog. Han försvarar minskningen, att "det finns en förväntan om en ständig effektivisering." Han menar att kontrollen kan ske med digital teknik. Effektiviteten av det är omstridd, särskilt illavarslande ihop med att man ska sluta inventera nyckelbiotoper. Skogsstyrelsen har dessutom minskat antal beslut två senaste åren - särskilt om artskydd. De lämnade in 45 åtalsanmälningar 2019, ca. 600 senaste decenniet. De följer inte upp utgången i ärendena. (DN 25 januari 2021)

Allmänna uppfattningen är att det krävs mycket mer av skogen och därmed skogsägarna för att uppfylla miljömålen, bland dem FN:s hållbarhetsmål, än dagens lagregler. Det svaga styrmedel som finns kvar enligt utredningen – frivillighet – räcker inte. Det tycker även den konservativa organisationen Världsnaturfonden. Ändå stannar utredningen vid frivillighet för skogsägarna att göra något för den biologiska mångfalden. Frivillighet stavas dessutom – skattebefrielse som morot.

Även artskyddet ska värnas frivilligt av stärkta ägare

Strax efter Skogsutredningen kom Artskyddsutredningens betänkande Skydd av arter - vårt gemensamma ansvar (SOU 2021:51) som ansluter till den tidigares starkt ensidiga fokusering på att stärka den privata äganderätten över markerna. Bokens rubrik är missvisande, de privatas ansvar stärks inte. Tvärt om - här läggs snarast det mesta av ansvaret på det offentliga och i liten grad på ägarna. En tredje utredning om upplösning av strandskyddet ingår i detta paket som var aktuellt under januariavtalet som var regeringunderlag åren 2019-2021, Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd (2021:78).

Artskyddsutredningen är liksom skogsutredningen uttryck för en ideologisk vindkantring där målet är att avlöva samhället och kasta ut regler som visats vara nödvändiga för att skydda gemensamma resurser från rovdrift och utarmning. I tider av klimat- och miljökris är det en tillbakagång som är anmärkningsvärd. Utredningarna erkänner att miljömålen om artskydd och biologisk mångfald inte uppfylls. I första hand handlar utredningen om att införa några EU-direktiv om arter och främsta medlet är fridlysning. Den lyckas spendera 1700 sidor till att friskriva - och ändå lita till - skogs- och markägarnas ansvar, att de frivilligt ska verka för att motverka artdöden. De privata äger huvuddelen av marken i Sverige, förutom nationalparker och andra skyddsområden samt offentligt ägda marker. Men uppgift att skydda arterna erkänns vara svår, varför den frivillige markägaren ska skaffa sig information för att klara av det. Till hjälp ska myndigheterna på området åläggas att jobba mer med dessa frågor och hjälpa ägarna genom att erbjuda en riklig flora av informationsmaterial. Dessutom ska dessa myndigheter utöva tillsyn över den privata verksamheten i dessa avseende. Som noterades i skogsutredningen existerar knappt sådan tillsyn idag, varför det skulle vara en i stort helt ny uppgift.

Övermäktigt för ägaren - en samhällsfråga

Ägarrollen stärktes långt tidigare genom att en avgift för statens skogsvårdande insatser togs bort i utbyte mot att ägaren skulle ta ansvar mot skogslagarna. Men hittills har endast ett fåtal skogsägare frivilligt gjort insatser för naturvård och det har främst skett inom den kategori skog som det finns mest av och som är lättast att vårda.

Vad är det för logik att utvidga frivillighet när skogen redan idag sköts för dåligt och när det saknas mycket kunskap om förädling, avverkning och gallring – och inte minst för att främja artrikedom?

Hur visar utredningen att stärkt – ännu mer stärkt än nu, alltså – ägande kan ha en positiv roll för samhällets hushållning med naturens resurser? Den frågan blir obesvarad i Skogutredningen, dit Artskyddsutredningen hänvisar.

Snarare är ägarmakten tvärtom redan för stor. Ägarna gör ju som de vill. De jagar vinst ur en resurs som borde vårdas utifrån ett samhälleligt ansvar.

Visst finns det skogsägare och inte minst ideellt engagerade som gör eller är beredda att göra rätt. Men de jobbar i motvind, mot starka pengaintressen.

Utmaningarna är övermäktiga skogsägaren – stora som små - inte minst för de som ropar högst om äganderätten. Samhällets alla insatser krävs för att utveckla och använda ny kunskap för att ta vara på skogen på bästa sätt.

Not

1. Skogsutredningen, Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen, SOU 2020:73.
2. Artskyddsutredningen, Skydd av arter - vårt gemensamma ansvar, SOU 2021:51.

Biologisk mångfaldens utveckling

Varsam konservering

Befria biologisk mångfald från kapitalistisk uppdelning mellan natur och samhälle. Ingen natur är orörd. Det krävs mer än att minska utarmningstakten. Författarna till en bok om varsam konservering vill ha ett brett engagerande vänligt bevarande. Ramen måste dessutom vara en nerväxt ekonomi.

Utgångspunkten är det rådande konceptet med skyddade områden. Det finns exempel på rejäl burdus hantering, inte minst när man skuffat undan grupper av ursprungsbefolkning, med naturtillstånd som föredöme. Det har relativiserats jämsides med den kapitalistiska utvecklingen, särskilt de senaste decennierna. Det har blivit turism och monetär exploatering av så kallade ekosystemtjänster.

Läs

Istället för biologisk mångfald (pdf)

Biologisk mångfaldens utmaningar

Invasiva arter: är de farliga, var kommer de ifrån och vad göra med dem?

Invasivt?

Invasiva arter listas av internationella organisationer, EU-kommissionen och svenska myndigheter. Det bygger på en bedömning av att arten är främmande för den lokala ekosystemet och är skadlig. Vissa växter och djur har klassats som så farliga att man driver kampanjer för att få bort dem. Det finns organisationer som ägnar sig åt sådant med professionell personal, som t.ex. Jägarförbundets så kallande förvaltning, på uppdrag av myndigheterna, av mårdhund, mink med flera.

Det går inte att undvika att arter sprider sig, t.ex. följa med en transport, och att den etableras på nya ställen. En art börjar bedömas som invasiv efterhand, sen den börjat sprida sig, eller spridas, och orsaka problem av det ena eller andra slaget. Mest ligger det i ekonomiska effekter, typiskt ett privat intresse. Som växten parkslide som växer snabbt och envist och har stora blad. Den har tagits till Sverige av trädgårdshandeln. Nu säljs den inte längre, nu säljs istället utrotningshjälp. Eller den invasiva ostronarten som odlas av ett privat företag.

Teori och praktik med jakten på invasiva har många bottnar. Inte minst ideologiskt: ett vildsint språkbruk - jakt på det som är främmande - och en närmast krigsförklaring i aktivismen. Är det rätt? Arter fortsätter ju att försvinna, mångfalden tycks bli mindre. Är det framkomligt att jaga invasiva? Hur skulle man kunna göra istället?

Om detta handlar texten om

Invasiva arter: bekämpa eller hantera (pdf)

Se också

Viljans kamp mot invasiva

Återställa biologiska utarmningen

Tillbaka till naturtillståndet?

Förutom "naturlig" utarmning - väder och vind flyttar jord - gör "människan" rov på markerna. Det mesta av natur är biologiskt utarmad. En brukad skog och reglerat vattendrag är utarmad, naturskog är det inte.

Naturtillståndet finns knappt alls.

Den förklaring ges i en rapport från en grupp forskare skriven på uppdrag av Naturvårdsverket, Utarmning och restaurering, utgiven i början av 2021.

Utarmning förklaras med exempel: arrangemang som hindrar fiskar att ta sig fram i vattendrag, vägar genom landskapet, osv. Det betecknas som långvariga "förluster av biologisk av ekosystemfunktioner". Dessa uppges orsaka mer än 10 procent minus i globala BNP. Ytterligare utarmning är oförenligt och kostsamt för sköra och utsatta människor och folkhushållet i stort, men också för miljö- och klimatanpassningen.

För forskarna är det framsynta att återskapa natur och införa mer artrikt odlingslandskap: "vissa aspekter av ekosystemet", "som liknar naturtillståndet" ska återställas.

Restaurering kan bromsa naturens utarmning och bidra till att hålla liv i landskapet, och verksamheter baserade där. Nyttan kan vara 10 gånger större än vad det kostar, enligt rapporten. Att undvika urarmning är ännu bättre.

Den expertis som efterfrågas ska veta hur "djur- och växtpopulationer fungerar" och "utarmning ... från ett önskvärt tillstånd", men det är tekniska personal som vet hur det ska genomföras i praktiken.

Experter anser att bevarandet är komplext och om politiken duckar kommer ett mer divergerat och privat avgörande prägla som oundvikligt prioriterar annat först Experterna anses att konsumtion, befolkningstillväxt och teknologiöverföring behöver åtgärdas.

Hur man kommer till naturtillstånd förblir dunkelt från denna rapport. Att tala om ett läge då det knappt fanns människor på jorden är närmast att slå blå dunster.

Att undvika utarmning är svårt, när redan det mesta blivit det. Vissa resonemang förefaller dessutom ytterst tveksamma. Att tala om befolkningsökning som ett problem är befängt då till exempel ekonomin ökar mycket fortare än folkmängden på jorden. De utmålar 3,2 miljarder människor som ett av de stora orsakerna till 6:e massutdöendet. Experterna tycks inriktade på randproblem; jord-och skogsbruk i tredje världen, utan att se på utmaningarna i den rika världen. Utarmningen sker för att den är (kortsiktigt) lönsam.

-LOO, februari, mars, juli 2021, september 2023

Vissa arter anses värdefullare än andra Det upprepas som ett mantra att biologiska mångfalden ska bevaras. Främsta åtgärden av regeringar och myndigheter är att avsätta och skydda marker och vatten. Stora arealer har köpts upp och ska lämnas orörda. Det är 15 procent svensk mark. Politiken är att mer ska skyddas, 20 procent skulle det varit 2020. Mycket verkar dock mot bevarande. Artantalet minskade ständigt. Det kan tyckas som ett misslyckande och kunna föranleda omprövning av policyn. Men det sker inte - tvärtom kom nyligen förslag på mer nationalparksmark, med en vädjan till näringsidkare att gör något frivilligt. Det är svårt att dokumentera skälen till varför en skyddad biotop anses som ett bra sätt att behandla den biologiska mångfalden. Ett skäl kan vara att det är billigare med konservering än restaurering. Dessutom arbetar man med hierarkier: begrepp som naturskog står för orörd och biotopskyddsområden är områden med "särskilda egenskaper är värdefulla livsmiljöer". Avsikten med att bevaka sådana biotoper är att, enligt teorin, förbättra möjligheterna att bevara biologiska mångfalden. Ett sådant kan vara en allé och en stenmur. Dessa är mer värda att bevara än andra miljöer. I resultatredovisning anges med siffror upparbetade anslag, ärendestatistik, naturbesökande, restaurerade arealer och förlorade arter respektive exemplar. Vissa uppgifter finns om varierade skogsplanteringar: "fågellivet drar nytta ... omedelbart" av den nya våtmarken. Men vilken nytta? I en annan rapport sägs att utrotningsrisken för djur och fåglar minskats med 29 procent under drygt 10 år i 109 länder. Ändå har alltså många arter just blivit utrotade.

Så minskar skogen klimathotet Det är omtvistat hur skog och mark suger upp koldioxid från luften och därmed fungerar som så kallad sänka. Forskares rön blandas med önskningar och förhoppningar, från skogsägare och politiska företrädare som främst värnar privata ägandet. Skogens biologiska mångfald ska samtidigt värnas. Dagens bästa kunskap om skogens klimatpåverkan anses vara att även fullvuxen skog fortsatt tar upp och knyter upp koldioxid. Kalhygget släpper ut kol, säkert i 10-12 år. Det tar 25 år för nya träden att suga upp kol så att utsläppen efter avverkningen kompenseras. Det är alltså efter den tiden som nya skogen börjar fungera som nettosänka. Hur länge och hur mycket den fullvuxna skogen fungerar som sänka verkar mindre klarlagt. Sågat trä i byggnader med mera behåller upptaget kol. Men det gör förstås inte biomassa som eldas som bränsle av olika slag. Den släpper ut koldioxid till atmosfären. (27 april 2021)

Hoten mot rödlistade mångfalden Det som hotar den rödlistade artsammansättningen eller en arts överlevnad på land bedöms främst vara avskogning respektive igenväxt. Längre ner på listan kommer bland annat klimatförändringarna och verksamheters inverkan. Detta tas som en indikation på hur biologiska mångfalden påverkas. Det borde betyda att lagom vore bäst - när det gäller skogsbruk att odla och sköta en blandskog, med ett strukturerat uttag.

En viss mångfald behövs i biologin Räcker det inte med de arter som människan har nytta av? Och - främst de arter som ger ekonomiskt utbyte i form av vinst - för skogsägare, jordbrukare, jägare, fiskare och livsmedelsindustrin? Nej så är det inte. I skogen och på åkern gäller kortsiktig vinst för ett privat företagarintresse. Det betyder så enkelt och rationellt brukande som möjligt. Bland annat är det gärna monokulturell odling av skog, grödor och djur, inte sällan förstärkt sådan effekt med genmodifiering. Sådant kan öka utbytet. Men det skapar i sin tur utarmning och artfattigdom. Alltså ohållbart i längden. En viss mångd olika arter behövs för en säkrare överlevnad. När vissa arter försvinner behövs nya. Och dessa nya kan behöva nya betingelser. Sådana kan en versifierad biologi bäst erbjuda. Varje art kan vara nischad på en vissa specifika förutsättningar, som bara kan uppfyllas om det finns en varierad artsammansättning. Komponenter till livsmedel, läkemedel osv. kommer från växtligheten. Världens rikaste biologiska artrikedom finns in Amazonas regnskog. Därifrån kommer många ämnen till aktiva och viktiga mediciner. En viss art, viktig eller mindre viktig i naturens näringskedja, kan behöva en viss bestämd miljö med bestämda förutsättningar i form av vissa andra arter. Och detta kan växla och variera med arter och blandningen av arter i respektive miljö.

Förändrade villkor för biologiska mångfalden Biologisk mångfald ("diversity") betraktas inom en art, mellan arter respektive mellan biotoper där många arter finns samlade. Mångfalden tolkas ofta som att det finns en mängd av olika arter i landskapet. Eventuell mångfald individer eller exemplar inom en art anses betyda mindre i dessa sammanhang. Begreppen har definierats dels av internationella konventioner, dels EU-direktiv. Ofta används begreppet ekosystemtjänster i dessa sammanhang. Den nyliberalosande termen står för nyttigheter som naturen ger människorna. Mycket av jordens resurser utnyttjas till bristningsgränsen. Varje år under de senaste fem förstörs en skogareal motsvarande Storbritannien. Markutarming sker 10-100 gånger snabbare än ny mark kan bildas. Bortåt 90 procent av fisken exploateras, ofta till det yttersta. Insekterna har minskat 25 procent sedan 1990. De senaste åren har varit de varmaste i historien. Klimatförändringarna verkar också på arternas fortlevnad. Till exempel utbredd högre temperatur, torka eller tvärtom mycket större nederbörd förändrar livsvillkoren. Trots att biologiska mångfalden hotas saknas systematisk tillsyn av utvecklingen. I Sverige göra en genomgång vart femte år. Då följs inte minst fåglarna upp, trots att dessa redan är relativt sett välkända och dessutom mindre hotade.

Varför söka motverka hoten mot mångfalden på det sättet? Det finns alltså hot mot en biologisk mångfald som påverkas av ekonomisk verksamhet, utarmning av landskap och vattenmiljö och hänger samman med miljöeffekter av klimathotet och resursanvändning. Hotet mot mångfalden anses hänga samman med 2 faktorer: risk förknippad med förändring och en rubbad balans. De motåtgärder som är vanligast är att skydda marken och vattnen, främst genom att undanta dem från normalt brukande. För att motverka landutarmning förordas bevarandejordbruk, lokalt anpassade återställning av livsmiljöer. Det gäller både på land och i vatten, och utgångspunkten är antingen att komma tillbaka till tidigare tillstånd, eller genom konstgjorda plantat (konstgjort korallrev har nämnts). Tanken är att åtgärderna ska hjälpa biotopen att själv hitta en naturligt återhämtning. Men frågor som inställer sig är förstås: •Med en erkänt förändrad omvärld, som innebär förändrade villkor för allt, inklusive för växtligheten - är det rimligt att då satsa på att försöka återskapa ett tidigare tillstånd? •Är ett svunnet tillstånd det enda som kan ha balans? •Är det naturliga tillståndet det enda stabila? Vi har ju i stort lämnat naturtillståndet. Men eftersom det tillhör en svunnen tid, var det alltså inte ett fullständigt balanserat tillstånd utan det blev omstöpt och drevs i obalans av en rad inre och yttre påverkansfaktorer. Det tycks behövas en alternativ modell för att tackla arternas överlevnad och blandning, som är med itakt med tiden och överens med en konsekvent och realistisk syn på utveckling. Detta försöker författarna till boken The Conservation Revolution göra, Om boken (pdf)

Parkslide – invasiv efter 100 år? Parkslide är en trädgårdsväxt som är mycket seglivad, snabb att sprida sig och därför svår att hantera. Den kan ta sig in i bostadshus. Trädgårdshandeln tog den från Ostasien och växer vilt sedan början av 1900-talet, finns nu i hela landet förutom i Norrlands inland och fjällvärld. Numera anses den ha mycket hög invasivrisk enligt Artdatabanken för att den täcker marken och skuggar och tränger ut andra växter och djur. För andra används inhemska, ett ord som betonas i dessa sammanhang. Den minskar jordtätheten, ökar organiskt innehåll, näring och vatten. Det är oklart vad det innebär. Parkslide används som livsmedel i Asien. Parkslide bekämpas effektivt genom att gräva upp hela plantan och inte lämna något fragment kvar. Bara en lite bit kan slå rot igen. Nyligen lanserades metoden att injicera 98-gradigt vatten i jorden och koka rötterna till döds. SVT i Kalmar har rapporterat om kokning. Det finns ingen information vad händer med annat levande. Parkslide (Reynoutria japonica) är inte på listor över invasiva arter i EU eller Sverige. Därför har ingen någon lagstadgad skyldighet att göra något åt den. Men myndigheterna uppmanar att bekämpning den som invasiv. Media har dock rapporterat om de som struntar i varningarna och säljer jord med spår av parkslide. Koka parkslide, SVT

Straffbart De invasiva arter som är listade i en EU-förordning får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut och hållas levande. Fastighetsägare har ansvar att se till att den inte sprids. Är arten inte på listan finns ingen skyldighet att jaga den. I Sverige finns ett dussintal av de drygt 60 listade arterna.

Internationell diversitet Internationella konventionen om biologiskt mångfald, som sortera under FN, har undertecknats av 168 länder. På den bygger EU:s förordning och den svenska lagstiftningen. Konventionen om biologisk mångfald

Hur ökad biologisk invasion ska bromsas enligt globala IPBES Biologisk invasion är beteckningen då en art förs ur sitt ”naturliga område” till ett annat genom mänsklig aktivitet. En sådan kallas ”alien”, främmande. Hotfullt invasiva arter är 3500 av 37000 främmande arter, 200 fler per år över hela jorden. Det är vanligare med invasiva ryggradslösa djur (invertebrater) än växter. Öar är överrepresenterade. Vanligast rapporteras påverkan i vanliga skogs- och jordbruksmarker. 25% har rapporterats från vattenmiljöer i inland. Detta är ett sammandrag av dokumentet: Summary for policymakers of the thematic assessment of invasive alien species and their control of the Intergovernmental Platform on Biodiversity and Ecosystem Services (IPBES), advanced unedited version, 4 september 2023. IPBES samlar 144 länder. Merparten invasiva arter ”producerar en beständig och uthållig population”. Invasiva orsakar dramatiska, ibland bestående, förändringar. En stor del av dessa finns inom urfolkens områden. De anges till 92 % ha negativ effekt på självständighet, rättigheter och kulturell identitet. 70 % av invasiva i haven sker genom ”biofouling” (nedsmutsning på till exempel fartyg). ”Känslig” natur är mer utsatt för de invasiva. Hoten ökar med tiden och väntas fortsätta öka. De bedöms orsakat 60 % av försvunna arter. Invasiva arter har införts medvetet av vinstintresse eller medvetet. Årliga samhällskostnaden bedöms till $ 423 miljarder. Man vet inte hur framtiden kommer bli. Åtgärder anses effektiva: bäst är att förhindra spridning, därefter att bekämpa, ibland genom inneslutning. IPBES sikte tycks vara att hantera all biologisk rörlighet. Förhindra spridning genom stängda gränser på olika sätt respektive kontroll av att gränserna upprätthålls, vilket funkar på öar. I marin miljö har detta dock mest misslyckats. En kontinuerlig allsidig verksamhet förordas. Storskalig utrotning av en spridd art är dock svår att göra. Kemiska, fysiska eller biologiska metoder finns. Det senare har tillämpats i 100 år och innebär att med en art ta den invasivas plats, till exempel bioteknologi. Omstöpning av ett ekosystem kan vara en möjlighet på land men inte i vatten. Effektiva program kräver rikligt med finansiella medel för kontroll, ständig utveckling, effektiva tekniska anordningar osv. Samspel mellan urfolk, privat sektor och lokala styren bör bringas delta i åtgärder framhålls. (11 sept 2023) IPBES Invasive Species Assessment

Lika mycket resurser har använts som det finns Forskare har uppskattat de mänskligt producerade eller omvandlade massorna med den biomassa som finns vid samma (nu-)tid. Sammanlagda biomassan beräknas vara 1.1 teraton (tera=12 nollor). De uppskattar att den mänskliga massan ("anthropogenic mass") just 2020 kommer att passera den biologiska massan. Varje vecka produceras mer än alla personers vikt med nya material. Människornas produktion består av, till hälften av cement och ca. en tiondel bygg- och vägmaterial; resten kallas "Aggregates", som är sand och grus som används i grunder och vägbankar osv. Levande biomassa uppskattas: träd 900 gigaton, djur 4 gigaton (giga har 9 nollor). Mänskliga produkter: byggnader 1.100 gigaton och plast 8 gigaton. •Forskarnas paper finns att läsa: Global human-made mass

Skogsbolagen låtsaskampanjar för miljön Stora skogsbolag lade ner 157 miljoner kr åren 2016-2019 på propaganda. Det är pr i press och stortavlor, lobbying i EU-parlamentet och riksdagen samt material till skolan. En pott går till en särskild aktivitet ägnad att få till lättnader i lagstiftningen om miljö. Det mesta, 135 miljoner, går till Svensk Skogskommunikation, som betalas av alla skogsägare, främst av Sveaskog, LRF och Skogsindustrierna. Pr-kampanjerna har riktats mot den förda skogspolitiken och förslagen efter skogsutredningens betänkande hösten 2020. I flera avseenden riktas udden mot anpassning till klimat och miljö av skogsbruket, och för skadliga växtskyddsmedel och jättehyggesbruket. (9 mars 2021)

Naturen ändrar sig - och ändras I över 18.000 år har naturen ändrats har forskare kommit på. Särskilt fort har förändringen gått de senaste 4.000 åren, särskilt i Europa. Orsakssambanden är inte klarlagda, men det är klart att mycket har hänt och förändrats över den långa tidsperioden. Istiden tog slut för omkring 12.000 år sedan varefter klimatet förändrades. Jordbruk har pågått sedan ca. 6.000 år och klimat och väderförhållanden har ändrats. Växligheten ökar (figur ur DN). Underlaget för bedömningen om växtlighetens förändringar är pollen från olika tider som finns lagrad i fossil i sjöbottnar och så vidare. Det sägs inte heller vad och hur förändringen skett. Rapporten kom i Science, dateras 21 maj. (23 maj 2021)

Viljans kamp mot invasiva Invasiva arters påverkan är inte så dramatisk för miljön som man kan förledas tro. Ekologen Jacques Tassin har bland annat i boken La Grande invasion. Qui a peur des espèses invasives? (2014) varnat för att generalisera från en situation i ett enskilt ekosystem där invasiva arten uppträder, inte heller utgå från att ett ekosystem kommer vara detsamma i all evighet (naturtillstånd). Det handlar i stället om en ständig förnyelse i och av naturen. Jacques Tassin har berättat om häftiga reaktioner han mött vid framträdanden. Han bedömer att det finns invändningar av tre slag: (1) man vill inte gå med på att inte göra något mot en invasiv art även fast det visats att inget kan göras som påverkar situationen, eller att arten inte har en klar negativ påverkan, (2) man vill inte erkänna att det inte går att reparerar misstag som gjorts, (3) det finns en tro att varje invasiv art övertar en befintlig arts plats. Jacques Tassins slutsats är att frågan om invasiva arter är mer psykologi - viljestyrt - än rationellt grundad. (27 juni 2021)

Litteratur om biologisk mångfald Varsam konservering Büscher, B, Fletcher, R, The Conservation Revolution. Radical Ideas for Saving Nature Beyond the Anthropocene, Verso, 2020. ca. 220 sidor Annan litteratur Utarmning och restaurering (2021)

Lavoro in Corso: om miljö och hållbarhet Läs om biologisk mångfald 30 % biologisk mångfald - 70% rovdrift (pdf) Rödlistning - artmatematik (pdf) Länk till Lavoroincorso Ekologi: Ekologi