Utplåna ojämlikheten i världen, nödvändigt för att minska klimatpåverkan

En utjämning av ojämlikheten i världen är ett oundvikligt villkor för att klimatkrisen ska kunna bekämpas. Då krävs drakoniska politiska insatser. Om alla ska få sina grundbehov tillgodosedda behövs förbättringar för framför allt människor i globala Syd. Det handlar om att ha tillräckligt med mat, husrum och hälsa.

Om alla hade tillräckligt med energi

Ojämlika fördelningen av energi är avsevärd - liksom av inkomst och tillgångar. Skulle det totala energiuttaget minskas till en nivå inom hållbara gränser men med oförändrad fördelning skulle fyra miljarder människor inte ha tillräckligt. Fördelningen av den tillgängliga energi är alltså kritisk. Vissa har för lite och andra för mycket.

En modellering utförd av forskare visar vilka förändringar av tillgänglig energi som krävs för att uppnå acceptabel tillgång på energi för alla år 2050. Energi används i analysen för att tillgången är avgörande för mänskligt välstånd och dessutom förknippad med miljö- och klimatkrisen. Utgångspunkterna var att fördela det energibehov som är minimalt nödvändigt 2050, som är mindre än idag tack vare en förmodad teknisk utveckling, dessutom för att erbjuda en strategi mot klimatethotet.

För att klara det är en avsevärt minskad ojämlikhet sannolikt oundviklig. Inkomstspridningen, statistisk ganska oförändrad 1900-2020, bedöms behöva minska dubbelt så mycket som skett vid perioder med störst utjämning under kapitalismen, t.ex. i USA efter kriget. Energianvändningen behöver förändras genom en jämnare och rättvisare fördelning främst i Syd. Där finns den största ojämlikheten då 1 procent gör av med extremt mycket mer energi. Halva befolkningen i Syd har brist på energi och fler bedöms ha det 2050.

Jämnare ekonomiska tillgångar

Figuren anger den dramatiska förbättringen i inkomstutjämning som forskarna bedömer måste genomföras. Den i stort sett konstanta ojämlikheten under kapitalismens historia ska alltså dramatiskt förändras. Det betyder att insatser som planeras i olika program och planer för att uppnå klimatmålen 2050, till exempel netto-noll, behöver kombineras med en utjämning för att lyckas.

Forskarna använder Gini-koefficienter av inkomst för ojämlikheten. Måttet anger inkomstspridning mellan 0 och 1 - total jämlikhet till total ojämlikhet, dvs. en person har all inkomst. Figuren ur artikeln visar historiska data för ojämlikheten i världen (grön) och Europa (brun), som alltså haft mindre löneskillnader än USA (orange). För att uppnå önskat resultat skissar man på nivåerna 2050 för världen respektive Nord och Syd. I Sverige var gini-koefficienten 0,33 2021 (SCB) eller 0,28 2020 (WB).

Forskarna har angett några möjliga sätt att nå något som liknar jämlika – och drägliga - förhållanden för alla.

Sammantaget kräver det en enorm – närmast otänkbara – omställning. Det kan ske genom nedväxt i överflödsekonomierna, viss tillväxt i lågekonomier med radikalt minskade skillnader i inkomst och förmögenhet i de flesta länder. Alternativt kan det ske genom en enormt ökad tillförsel av energi, kanske massivt med ny kärnkraft. Då skulle dagens ojämlika förhållanden kunna behållas, resonerar forskarna, men med enormt ökade hälsorisker och ohållbar exploatering. Den dubbla mängden energi kan behövas om detta ska ske.

Det finns kanske en annan chans, funderar man, om förhållandet mellan de ojämlikheter som är ekonomisk respektive energimässig förändras. Det vill säga mer energi, alltså mindre ojämlik fördelning av energin. För det krävs dock avsevärda politiska initiativ, till exempel ekonomiskt stöd för bästa avancerade energiteknik till resurssvaga. Det kan vara energieffektiva vitvaror och utrustning för uppvärmning. Det krävs samtidigt att effektivt slå ner på rikas överkonsumtion av energi, och att få dem att ställa om till lågenergialternativ. Med andra ord en policydriven prioritering av energi för att täcka grundbehoven.

Forskarna medger en brist med analysen. De har inte modellerat möjligheten att energitillgången generellt sett ökas med oförändrad ojämlik fördelning. Alltså att alla får tillgång till – och kanske gör av med mer – energi.

Detta är inget som vare sig förespråkas eller ses som möjligt. Beslutade politiska mål och restriktioner samt naturens begränsningar anger ju tvärt om att utgångpunkten för framtidsanalyser måste vara minskad användning och bättre hushållning med energin.

Ställ om - jämna ut!

En jämlik fördelning av energi är alltså förutsättning för en dräglig tillvaro för alla och för framgångsrika strategier om att motverka klimatkrisen. Det är något som måste genomföras - både för att minska klimatpåverkan och för att sådant överhuvudtaget ska bli gjort. Samtidigt skulle det förstås vara bra mot en rad andra problem. Det alltså inget att tveka om - bara att skrida till handling!

KÄLLA

Joel Millward-Hopkins, Yannick Oswald, Reducing global inequality to secure human wellbeing and climate safety: a modelling study, The Lancet Planetary Health, 7 (2), e147-e154, (2023).

LÄNK

LOO, 15 augusti 2023