Politik/ekonomi i Lavoro in Corso

Nyliberalerna och flytande valutakurs

Flytande växelkurser och ingen kapitalkontroll hittade nyliberalerna på för att motverka välfärd

Nyliberalernas universallösning var flytande växelkurs. Det var motdraget mot Keynes reformer och för kapitalets oinskränkta makt.

Deras aversion mot demokrati, fackföreningar, välfärden och ordnad lönebildning för de som arbetar är avgörande. De motarbetar försök till internationell eller regeringarnas kapitalkontroll och annat hinder för kapitalisternas ”fria” agerande.

Nyliberalerna har haft sitt skråliknande sällskap Mont Pèlerin Society, MPS, ända sen 1947. Där fanns en mängd nobelprisatagare. En av dem, liberalkonservative Friedrich von Hayek, var initiativtagaren till sällskapet. Hans minne firas än idag, inte minst av devota svenska nyliberaler i Timbro.

Idag finns en flora av tankesmedjor och mediakanaler som idogt mejslar ut och torgför den nyliberala ideologin. Tongivande svenska ekonomer och ideologer tjänade och tjänar nyliberala principer. Nyliberala teser tuggas inte minst i svenska regeringskansliet och de är mycket inflytelserika. Ofta dock utan att skylta med hemvisten i MPS. Därför anser Mathias Schemelzer att sällskapets inflytande inte rättvist uppmärksammats. För svensk del gäller det till exempel Assar Lindbäck och Erik Lundberg, som haft stort inflytande på socialdemokratisk politik. Och nutidens dominerande politiska ledare med alla dessa opinionsbildare i släptåg.

Mathias Schmelzer har fokuserat boken Fredom for Capital, Not People (not 1) på nyliberalernas hantering av vissa penningpolitiska (monetära) aspekter. Han berättar utförligt hur nyliberalerna gick in för att propagera för rörliga valutakurser, istället för olika system av fixa växelkurser. Det fick rejält genomslag under 60-talet och under decennierna därefter. De fick Nixon att överger dollarns konvertibilitet med guld 1971 och starta en privatiseringsvåg. Penningpolitiken i det dominerande USA gynnades. Milton Friedman, nobelpristagare 1976, var drivande ideolog.

De berömda seniora ekonomerna som fyllde upp och deltog på konferenser anordnade av MPS omvändes från att ha varit för fixerad valutakurs. Schmelzer anger flera orsaker. Bretton Woods-systemet med dollar och guld som valutabas för internationell handel och utlandsskulden, hade hamnat i kris i brist på valuta. Vad kunde ersätta? Länder agerade på olika sätt: släppte valutakontroller eller stärkte kapitalkontrollen. Författaren menar att nyliberalernas teori attraherade politiker som gavs en utväg som såg ut som något nytt. Ledande nyliberaler i Chicagoskolan, med penningteorin, talade väl för sin sak, den rörliga valutan, utifrån en många gånger outtalad men passande ideologisk övertygelse. Det ledde till att de lyckades få sina idéer praktiskt prövade.

MPS-medlemmar, alla är nyliberala och ”marknads-liberala”, är övertygade om att marknaden fungerar stabiliserande på internationella ekonomi, de tar fungerande internationella kapitalmarknader för givna, önskade minimal internationellt samarbete och misstrodde sådana institutioner.

Konsekvenserna av flexibla växelkurser och att det mesta av kapitalkontroll tas bort mellan dominerande valutor har skapat en enorm internationell valutahandel, med omfattande spekulation över kursändringar. Detta har haft stor katastrofal effekt inte minst i vissa svagare ekonomier enligt författaren. Det har orsakat ekonomisk instabilitet. Tvärtemot nyliberalernas förutsägelser stabiliserades inte valutan när den släpptes rörlig, utan kunde fluktuera mycket. Det har visat sig att ett land inte kan smita från genom egen rörlig valuta, utan att fastna i det internationella penningpolitiska nätet.

Flytande växelkurser framstod inte som den främsta lösningen på de ekonomiska problemen i början av 1970-talet. Tvärtom blev nyliberalernas propaganda en av orsakerna till Bretton Woods-systemets kollaps. Inte minst tack vare deras locktoner om fria kapitalmarknader. Detta hände trots att flexibla växelkurser fram tills dess betraktats som ohanterligt instabilt.

Bretton Woods-systemet ersatte den tidigare ordningen med den totala valutamängden relaterad till guldreserven. Detta nya guldersättningssystem tillämpades två decennier från andra världkriget. Det bestod av relativt fasta men justerbara växelkurser i förhållande till dollarn kombinerat med relativt sträng internationell kapitalkontroll.

Vad hade hänt om inte nyliberalerna funnits? Vilket internationellt penningpolitisk system hade då etablerats? Ernest Mandel menade att alternativet för kapitalismen skulle vara att återgå till ekonomisk nationalism, med lika stor katastrof som följd i överproduktion och inflation. Ett reformerat Bretton Woods skulle oundvikligen ta med sig de inneboende motsättningarna och leda till bland annat inflation. Kapitalkontroll blir tandlös utan kontroll av produktionen, menade Mandel. (not 2)

Fastare knutna valutor återkom genom euro från 2002, 20 valutor ersatt med en. Ingen institution utövar dock kapitalkontroll på den internationella nivå. Tvärtom är till exempel Internationella valutafonden IMF inriktad på att expandera ekonomi och tillväxt samt motverka hinder.

Noter

1. Mathias Schemelzer, Fredom for Capital, Not People, London: Verso, 2025. Tillbaka

2. Ernest Mandel, Dollarns fall (1971) ur Dollarkrisen, Stockholm: René Coeckelberghs Bokförlag AB 1973, s. 64 ff. Tillbaka

-LOO, 8 augusti 2025