Lavoro in Corso BLOGG

27 april 2020

Tidningsdödens ansvariga - vinnare som förorenare

Regeringen slopar miljökrav i coronakrisens spår. Systemet med att tidningsbranschen samlar in returpapper släpps. Förorenare-betalar blir istället förorenare-vinner-principen för de stora tidningshusen. Så mycket för en cirkulär ekonomi.

Sen 1990-talet har tidningsföretagen varit skyldiga att ombesörja att tidningspappersavfall tagits om hand. Det kallas producentansvar. Idag gäller återvinningsmål i EU som Sverige är böjd att följa, och hittills gått före att återvinna materialet. Tidningsbranschen har gemensamt lämnat uppdraget till avfallshanteringsföretag att samla in returpapper.

Regeringen kopplar samman att den slopar de inarbetade reglerna om avfallshantering med en kris för papperstidningarna. Det har en längre tid gått dåligt för dessa, särskilt lokalpressen, trots 1 miljard per år i presstöd, 5,6 miljarder för annonser och omstrukturering enligt en enfaldigt likriktande affärsmodell; alla lokaltidningar görs snart på samma plattform. Coronaviruskrisen har använts av tidningsbranschen till att ställa krav på regeringen. Frågan är när sista papperstidningen kommer ut.

Just i år har återvinningskravet på tidningspappersreturen höjts från 75 till 90% och att nästa år ska 60% av bostadshusen omfattas av insamlingen. Branschen har lobbat emot, trots att kraven är beslutade, och sagt att de skulle kosta orimligt att uppfylla, 465 miljoner kr per år (DN debatt 20 mars). Alltså för en höjning av effektiviteten i ett system som funnits i snart 30 år. Hittills har återvinningen av tidningspapper gått runt; det har gett inkomster som täckt insamlingssystemet. Visserligen smusslar branschen med upplagesiffror, men aningen är att de haft svårt att nå upp till 75%-målet hittills. Och de tror inte på att göra affär av returpappret längre.

Producentansvaret - tillämpning av förorenaren-betalar-principen - lyfts alltså bort från tidningshusen och då blir det kommunerna som får ta hand om tidningspappersavfallet. I reda pengar skulle det betyda, med tidningslobbyns tveksamma siffra, att man lyfter över en kostnad på omkring en halv miljard per år från tidningsbranschen till kommunernas skattebetalare.