Lavoro in Corso Teater

Dramaten Stockholm: Liberalerna skriver historia på teatern

Dribblar Dramaten bort både engagemangets positiva demokratiska betydelse - och nyliberalernas konspiratörsunderstöd? Samtidshistoria som roar en bekymmerslös medelklass presenteras i pjäsen Konspiration. Proffsigt som vanligt, men...

Den ”ska avtäcka verkligheten” som ”en berättelse om Sverige under tre olika epoker”, enligt Dramaten. Det gör att vi tittar på med politiska ögon.

KONSPIRATION pjäs på Dramaten i Stockholm av Erik Uddenberg i regi av Suzanne Osten. Konspiration hade premiär på Dramatens Lilla scen 8 december 2023. Uppsättningen är 2 timmar och 50 minuter. Denna kommentar baseras på föreställningen 16 december 2023.

För att till slut komma fram till konspirationerna får vi vara med om åtskilliga krumbukter. 70-talet representeras av (att man pratar om) demonstrationer. På 80-talet berättar en blek Thatcher-kopia sanningen om hur allt hänger ihop - och som förklarar varför Sverige gick från jämlikast till landet med världens största ekonomiska klyftor. Först därefter blir det dags för fejk och konspirationer, något som kopplas samman med internet och pandemin.

En kapitalist finns med, som håller helt med "Thatcher", och en arbetare, en tafatt roll som tvekar om manus, konstfullt tappar tråden och tvingas vända sig till sufflösen.

Mycket show blir det av sju årtionden svensk politik i denna tappning: musikal och opera. Det kan också kallas scenkonst på modet - standard nuförtiden. Men skådespelare har ju sin stora kompetens på annat: att gestalta roller och berätta något vi inte visste redan. Nåja, alla får sin stund att briljera. Det blir som små sketcher eller solon mellan de många sånginslagen.

Sång och dans, det kanske liknar mest privatteater - eller folklig TV-underhållning. Publiken är ovanligt ung för att vara på Dramaten och verkar påkopplad - tack vare det lättsamma anslaget?

Åtta skådespelare och fem aktiva unga statister framför den bitvis roliga texten - men utan skrattsalvor i salongen - med gott humör. Konspirationstemat avhandlas främst föredragsmässigt, mer skämtsamt episodvis än stringent eller djuplodande. Undantaget är det enormt effektiva momentet som innehåller ett no wax-utfallet. När den SD-like går på som värst om mikrochips i sprutorna skapar resten av ensemblens en pinsam stämning med gester, minspel och hyschande.

Pinsam och dessutom otidsenlig är det flammande anti-USA-utfallet, inte saklig kritik utan har prägel av "hat", helt i linje med hur de liberala ledarsidorna utnämner all sådan - legitim - kritik. Särskilt olyckligt i dessa tider när direkt militär USA-inmarsch i landet är på gång under både NATO och DCA.

Teaterpjäsen har beskrivits som "vänster", men slutintrycket är snarast en välvillig medelklassdrapa av närmast liberalt snitt. I epilogen hörs en förinspelad röst förklara sensmoralen, jo vi ska "...lyssna..." mer (på vad andra säger). Det låter som regissörens röst...

70-talsradikalismens bestående påverkan på all politisk verksamhet sedan dess finns inte med. Inte heller klimatrörelsen eller konspirationsteorier och faktaresistensen om både den och själva klimatkrisen behandlas. Konspirationsteorier - ett väntat huvudnummer för en sådan pjäs - illustreras istället med covid19-pandemin.

-LOO, 20 december 2023