Konst i Lavoro in Corso

Klimatkonst?

Konsten som vill vara med, men riskerar bli ett alibi

Sara Ekholm Eriksson är en ung redan etablerad konstnär som försöker sig på att konstnärligt belysa den långsiktiga miljöförändringen. På kuratorspråk: ”besjälar lämningar från framtiden”. Det låter lovande.

Bonniers Konsthall i Stockholm ställer vintern 2022 ut verk för att presentera ett årligt utdelat stipendium. Verken består av plast, glas, sten och vatten, ämnen som konstnären arbetat med några år. Det finns uppenbart en idé med den extremt sparsmakade placeringen av skulpturerna med väl tilltagna tomma mellanrum och samspel med hängda målningar. Detta både exponerar det enskilda verket och riskerar samtidigt visa upp dess tomhet.

Sara Ekholm Eriksson. En vetsaga om metamorfosen, 2022.Blandteknik. Del av en samling skulpturer.

Framtidsvy om naturens förgänglighet

Skulpturerna bär på fossiler, förstås "döda" organismer som levde för länge sedan. Den andra huvudingrediensen är sterilt vatten. Moderna, relativt tekniskt höga, framställningsmetoder användes; med bland annat 3D-skrivare.

Det antyds att konstnären och konstverken intresserar sig för utvecklingen av naturen. Och att det till och med skulle vara kommentarer till miljöpåverkan och klimathotet. Den stora frågan är då hur pass detta framträder och hur betraktaren ser det, hur det kan ses.

Som beskrivning av det levande - det som hotas - är det förvånansvärt stiliserat och stelt. Det storskaliga anslaget talar för att siktet är offentlig exponering, snarare än privata miljöer. Utställningsarrangemangen talar för det.

Det är konst som passar in utan att ställa till det. Det passar till exempel i en modern entréhall hos ett storbolagskontor. Försiktigt dekorativ i lämplig storlek snarare än att ställa till det. Det är dock närmast motsatsen till vilt växande natur och för den delen inklusive levande människor och djur.

Arbetena är sammansatta och ändå ”enkla”. Stenarna kunde vara fundamenten till traditionella skulpturer, men bildar en enhet med de små fossilliknande artefakterna. Skulpturernas litenhet förstärks i den stora salarna. De tränger sig inte på, tvärtom får betraktaren anstränga sig att titta ner på dem.

Vatten – så viktigt för livet – illustreras med plastbitar. I övrigt är det endast fossiler - inget levande. Vattnet är rent, där växer inget. Det är en viss skillnad mot konstnärens tidigare försök med växtodling enbart i vatten, utan jord. Då var den uttalad tanken att växterna ”kan ändra och lära sig”.

För att vara miljöengagerat är det förvånansvärt oorganiska. Som stilleben, men inte ens av äpplen eller fiskar. Prägeln blir snarast död än liv.

Sara Ekholm Eriksson. En vetsaga om metamorfosen, 2022. Blandteknik. Installation.

Fossil som i fossilenergiindustri, alltså olja och plast

Plast har använts som material till det mesta. Det signalerar en viss tondövhet med tanke på försöken att dra ner på fossilenergin och plasten som miljöåtgärd. Inte nog med det. Huvudrollen i det asfaltlika stråket genom den stora salen får olja, även om det är vatten som ger en synvilla. Det påminner om den storvulna oljebassängen som började turnera för snart ett halvsekel sedan (Richard Wilson, 20:50, 1987).

Eller på ett annat sätt: en före detta asfaltväg med plattformar för gående i mitten som gör det omöjligt att köra bil där. För att påminna sig om rubriken på utställningen, science-fiction om förvandlingen, kanske är detta en "fossil" från i dag betraktad i en framtid. "En gång i tiden hade man så kallade vägar och framförde tunga metallklumpar på dem. Idag använder vi en liten remsa av en sådan som gångväg."

Trots välproducerat gott hantverk riskerar konsten hamna i en återvändsgränd, där en hållbar samhällsutveckling får anstå. Doch inte så enkelt som konst för konstens egen skull, men knappast heller ett bidrag till omställningen.

Försöket att spegla det förgängliga har svårt att bidra till förståelse och insikt om det prekära tillståndet nu och de mörka molnen över framtiden. Knappast heller särskilt inkännande med naturens belägenhet. Betraktaren slås snarast av det sparsmakat dekorativa.

-LOO, december 2022