Lavoro in Corso Teater

Teater Tribunalen: Saleh från Jemen faller offer för SÄPOs svassande för CIA

Den delvis dokumentära historien om Saleh rullas upp med sedvanligt glatt humör mitt i allvaret på Teater Tribunalen. Saleh i pjäsen (i verkligheten Amen) tvingas åka tillbaka till sitt forna hemland. Svassande SÄPO-folk gör det i sin drängtjänst för CIA. Amerikanernas strålande plan är att skicka Saleh rakt in i lejonets gap för att tjalla på al-Qaida. Det går förstås på tok.

Teater Tribunalen spelade pjäsen Fotboll i Jemen hösten 2021. Vi får hoppas att de snart återkommer med sin alltid angelägna och intressanta teater. Strävsamma Tribunalen är den scen – i alla fall i Stockholm - som mest konsekvent åskådliggör nutidens politiskt brännande aktuella frågor med hjälp av denna konstform.

Saleh berättar för SÄPO-byråkraterna att det är omöjligt för honom att åka tillbaka till Jemen då imamen (riggad av SÄPO) lurat frun att hon enda rätta är att ansluta till al-Qaida. Bild från Tribunalens programblad.

Tribunalen har genom åren visat hur teatern kan användas till att säga något betydelsefullt. De diskuterar viktiga frågor, utan att ge avkall på det konstnärliga uttrycket. Tvärtom används teaterns möjligheter mer konsekvent än vi alltid lyckas uppfatta. Till synes omöjliga texter har levandegjorts, som när Strindbergs Lilla katekes för underklassen blev teater.

Denna produktion är inget undantag. Med en blandning av Brecht och buskis i lagom doser skildras Salehs tragiska resa tur och retur Jemen-Sverige. På vägen får vi träffa hans fridstörare: den unga frun, SÄPO-byråkraterna och kvarterats lodisar. Även cyniska (amerikanska) terrorismteoretiker (pladdrig New York Times-skribent? eller Försvarshögskolan?) får lägga ut texten på vägen till det bittra slutet för Saleh.

Så här är det förstås i verkligheten också - utanför scenen. Salehs öde rapporterades om kortfattat i pressen för sex år sedan och Sveriges för ett dubbelspel som både biståndsgivare och krigsmaterielexportör till parterna i kriget i Jemen. Sammantaget har det bidragit till, enligt FN, en av världens största humanitära katastrofer.

Tribunalen tar ut svängarna och framställer den unga mamman som (onödigt) skrikigt desperat och enfaldig. Inte heller dagdrivarna som ser ut som ett metallrockband (särskilt aktuellt just denna höst) och rättsväsendets och byråkratins groteska översitteri skonas. Stackars Saleh är den (klassiska) hjälten som saknar särskilt utmärkande förståndsgåvor.

Den tunna intrigtråden till fotboll utnyttjas naturligtvis till fullo. Hela ensemblen deltar i matchen. Och skam om man inte får med också en drift med divorna i den moderna streamade toppfotbollen. Alla dessa till synes allvarliga skador som ideligen stoppar spelet och vars aktörer miljoner tittare får se i närbild (ett reklamtrick?). Här liksom där handlar det bara om sekunder innan den plågade miljonären är uppe på benen igen och i fullt spelbart skick.

Många frågar berörs i föreställningen – om än kanske inte alltid så djuplodande: svassandet för USA, löjliga hemliga polisen och desperata unga föräldrar, tillika särskilt utsatta nya svenskar. Men kanske viktigare ställs publiken inför frågan om vem som är den verkliga och ursprungliga terroristen, eller åtminstone i vilket sammanhang terrorn utvecklas och frodas. Utan att för den skull att låta de falska och grymma terroristerna slippa undan ansvar för sina hemska gärningar.

Frågan ställs om det rent av alltid är de som anslutit sig till IS gjort det med berått mod för att bygga kalifat eller är det är för att fly en problematisk tillvaro i Sverige? Eller för att ha blivit mutad till att resa. Det behöver inte alltid vara SÄPO eller CIA, utan omgivningen kan ha tvingat fram det. Var det genom utpressning och löftet att få svenskt medborgarskap?

Saleh spelas av Mohamed Ismail med ursprung i Egypten. Tribunalens husteam, bland andra Jan Käll, text, och Richard Turpin, regi, skapade skådespelet.

-LOO, 14 december 2021