LiC: LONG HEAT
Innehåll KLIMAT ×
TILLBAKA STÄLL OM OMSTÄLLNING KUNSKAPEN NOTISERNA HEM SÖK
Lavoro in Corso

Klimatet och politiken

BOK. Den långvariga hettans tid är här. Inget talar för att kapitalismen förmår kyla ner oss

TILLBAKA HEM

Klimatinvesteringar är inget för kapitalet

Kapitalet gör ingen klimatomställning. Skälet är att kapitalismen inte har vad som krävs. Tvärtom satsas oförtrutet vidare på fossilekonomin. Avtal och klimatmål nonchaleras. Klimatkrisen förvärras.

Boken The Long Heat. Climate Politics When It´s Too Late (Verso) är en sällsynt nykter bedömning av klimatkrisen och möjliga åtgärder i det prekära läget. Det är en fristående fortsättning på Overshoot: How the World Surrendered to Climate Breakdown från 2024. Båda böckerna är skrivna av forskarna Wim Carton och Andreas Malm.

Boken är en genomgång av hur klimatpolitiken bedrivs och hur utsläppen uppges kunna minskas, främst med tekniska medel. Fokus är vad som sker, eller inte sker, utifrån marknadsmässiga överväganden i den kapitalistiska världsekonomin. På den scenen råder inaktivitet och en ohållbar utveckling. De tre huvudsakliga favoritområdena inom politiken och ekonomin behandlas: klimatanpassning, borttagande (negativa utsläpp) och klimatmanipulering (”adaptation, removal, geoengineering”). Att rakt av minska utsläppen talas det mindre om i samhället.

Framställningen sträcker sig i huvudsak från 1980-tal till mars/april 2025 och ibland med utblick 100 år framåt.

Utgångspunkten är att under kapitalismen blockeras möjliga framsteg i klimatkampen. Det är (nästan?) för sent. Därför prövar författarna hur koldioxid och de tekniska åtgärderna kan uppträda som vinstgivande varor, som de kallar ”late value form”. Och då faller de flesta, om inte alla kända, sätten att vända utvecklingen bort som mindre gångbara. Det är lite som tyder på att kapitalet kommer bedöma att profitbegäret kan mättas med investeringar i klimatomställning. Marknaden vänder sig åt ett annat håll.

Boken är ingen handbok för effektiv begränsning av klimatpåverkan. Det kommer inga recept på vad som måste göras i dagens läge med det allvarligt krisande klimatet. Hopplösheten måste förstås motverkas – men det får ske i andra former. Det är en annan ... kamp.

Styrkan med boken är istället en klarsyn beträffande de många blå dunster som dominerar politiken och den ekonomiska utvecklingen. Decennier av prat, planer, anpassning till fossillobbyn och dyrbara lockbeten till kapitalet och besuttna grupper i samhället har gett magert resultat. Klimatkrisen har stadigt förvärrats medan man på olika håll slagit sig för bröstet för det lilla som åstadkommits: den lågt hängande frukten.

Bokens syfte och värde är genomgången av klimatsituationen när åtgärderna ser ut att ha avstannat och när de ersätts med det verkningslösa eller med motsatsen: ökning av klimatutsläppen. Det visar på den orimliga och bedrägliga övertron på anpassning och teknisk återställning.

Elden riktas mot de tre huvudteman. De tre sätten för klimatomställning som ligger närmast för kapitalet – anpassning, negativa utsläpp och klimatmanipulering – avfärdas som orealistiska. I Overshoot handlade det om den rådande strategin som går ut på att låta släppa ut klimatgaser som gör att klimatmålen överträds för att senare ta bort dem ur luften (med teknik som saknas). Potentialen för kända och gångbara åtgärder är löjligt överdriven, präntar man in. Det är omöjligt att ens bromsa klimatförändringen med gängse inställning.

Mer elenergi? Knappast hållbart.

Visserligen sker en viss infångning, nedpumpning och lagring av klimatgaser under havsbottnen. Även om det kan komma att bli något vanligare är det fråga om en liten mängd som inte göra någon skillnad på klimatpåverkan.

Särskilt klimatmanipulering skärskådas i detalj. Slutsatsen är att det inte kommer ske storskaliga satsningar på att skärma av jorden från solen av något företag på den kapitalistiska marknaden. Dessutom är det feltänkt: dagen man slutar manipulera kommer klimatpåverkan ta ett avgörande språng. Författarna går så långt som till att insistera på att klimatmanipulering bör bannlysas och omfattas av ett internationellt ickeanvändningsavtal.

Däremot behandlas inte den enda möjligen effektiva åtgärden särskilt detaljerat. Nedskärning av fossilberoendet och begränsningar av klimatutsläpp genom teknikskifte eller nedläggning av verksamheter och omställning till harmlös praktik behöver naturligtvis diskuteras konkret för att överhuvudtaget komma vidare. Till exempel, hur ska vi ha det med energitillgången och varifrån ska den tas? Eller menar författarna att inget alls kan åstadkommas, utan att klimatkatastrofen är förbunden med kapitalismen. Att båda är dömda – att möta samma öde?

Boken är en välkommen konkret och mycket relevant beskrivning av klimatkrisen. Relativt konkret beskrivs vad som kommer hända om det fortsätter på den inslagna vägen. Med en avsevärd dos litterär finess får vi en diger redovisning av klimatpolitikens tillkortakommande.

Den mycket dystra grundtonen är genomgående. Det är orealistiskt att vänta sig att någon just nu obefintlig teknik ska dyka upp som – mot förmodan – kan användas för att minska klimatpåverkan. Slutsatsen är: bara att effektivt strypa fossilenergikranen skulle hjälpa.

Reflektioner

Boken behandlar fossilenergi, bioenergi och skogens roll som klimatgassänka. Även om behandlingen av den gröna sidan låter ana en skepsis. Till exempel, vad kan plantering och skörd av skogen i privata händer, som är allenarådande idag, kunna ha för roll, inte bara för klimatet? Man behöver också diskutera de reformer som införts, inte minst genom EU-system, där utfallet avgörs av fluktuerande marknadspris på klimatgaserna och utsläppshandel och inte efter politiska prioriteringar.

Vad som kan väntas som realistiskt marknadsmässig omställning, påbörjat i boken, är det viktigaste och bör behandlas och bevakas vidare. Det sagt, återstår det dock att ändå gå in på möjliga positiva utmaningar för kapitalet; finns det betydelsefulla åtgärder som även privata investeringar kan lockas till? De storstilade industriprojekten som ofta motiveras med klimatomställning. Är stålframställning med hjälp av vätgas något mer än ytterligare rovdrift på naturliga resurser och slöseri med energi?

Vilken klimatförändring kan aktiva röster hos en organiserad motståndsrörelse åstadkomma? Tjänar individuella konsumtionsaktioner roll? Aktivisters rörelser har uppmärksammat transportsystemets klimatpåverkan genom att skapa opinion mot bilismen genom att blockera trafikströmmar. Den rikaste promillen av befolkningen ökar fortlöpande sitt enorma klimatavtryck genom allt mer utsvävande sysselsättningar som privatflyg och stora yachter. Hur tackla dessa avarter? Kommer till att ersätta för utsläppen eller för att skapa negativa utsläpp slinker ju dessa undan med sin stora betalningsförmåga.

LOO, nov 2025