Lavoro in Corso Teater

Nattståndet på teaterscenen: ”filmisk” upplevelse på Dramaten

Gorkijs Natthärbärget är från 1903. Den sätts upp ännu, år 2022. Kanske inte den bästa idén. Pjäser kan dock bli som nya. Dramaten försöker.

Pjäsen ska visa människornas prekära belägenhet. Det sker genom en samling tragiska existenser på samhällsbottnen vältrar sig i armod. Alla är hopförda i ett härbärge där de uppehåller sig utan att visa någon särskild livsvilja. Det ger förstås duktiga skådespelare tacksamt utrymme att spela ut. Och många i salongen förnöjs.

Scenrummet i Dramantens Natthärbärge speglar publikens salong, fast i förgånget överdåd. Det är ett resursstarkt teaterhus. Dock får aktörerna ett tufft jobb att synas. Bild från Dramaten.

De är lumpenproletärer, även om en och annan är fallen företagare eller adelsman. De senare står lite över de andra simplare medborgarna ska nog publiken tycka.

Men de flesta typerna omkring de finare medborgarna struntar i skillnaderna. De står alla på samma nivå i förhållande spritflaskan. Tjuvar och banditer, rövare eller baroner kvittar lika kan man tänka.

Det avgörande problemet med manuset är att alla människor är så bottenlöst usla. De är tjuvaktiga, osolidariska, arbetsskygga och renons på samhälleligt engagemang. En kopek på marken och alla kastar sig efter den. Det är en nidbild av Ryssland i början på 1900-talet likaväl som av Sverige på 2000-talet.

Det säger en hel del om författaren och förmedlar en pessimistisk människosyn. Uppsättningen gör inte mycket för en annan tolkning. Snarast vältrar man sig i eländet.

Förutom att det är en orättvis bild funkar texten varken som satir, lärostycke eller som moraliskt upplyftande. Det bästa är att det varken har början eller slut, varken intrig eller slut. Vi kan därför hoppas på ett bättre samhälle utanför.

I minnet finns en uppsättning av pjäsen på Stadsteatern för decennier tillbaka med samma sorgliga människoskildning. Men där var det mer av skådespelarnas pjäs. På Dramaten 2022 är det sceneriets och det fantastiska som tar över. En filmregissör har gästat teatern. Det kanske förklarar den överdådiga dekoren.

På Stadsteatern var det ett trångt rum spartanskt möblerat. På Dramaten är spelplanen en gigantisk bedagad salong i härbärget, en spegel av teatersalongen. Skådespelet tyngs av en massa effekter. Skådespelarna tenderar försvinna i allt detta. Det moderna effektsökeriet utgörs denna gång av en uteliggare i sovsäck mitt på scenen, precis som strax utanför teaterns väggar. Fattiglappar brukade förmodligen inte heller kokain 1903.

Regin tycks ha tappat bort vissa av karaktärerna. Några av de rutinerade skådespelarna med ledande roller tycks inte finna fotfäste utan hamnar i en tom högläsning. Effekten blir att publiken får svårt att ta vad de säger på allvar.

• Natthärbärget av Maksim Gorkij hade premiär på Dramaten i Stockholm 17 mars 2022. Dessa reflektionerna baseras på föreställningen 7 april.

-LOO, 10 april 2022