BILISMENS SAGA ÄR ... EVIG? Påhittad marknad för provning av bilen kostar på - för bilister och samhälle

Bilarnas infrastruktur - betong med rostande armering.

Vi hade en enhetlig Bilprovning från 60-talet fram till 2010, delägt av staten och verkstadsbranschen. Vid en privatisering var det givet att ett par stora utländska bolag skulle försöka sticka upp. Det var givet att priserna för besiktning snabbt skulle gå upp. Det var givet att kvaliteten och utvecklingstakten skulle stanna av. Det var också självskrivet att tillsynen och likvärdigheten mellan de olika besiktningarna skulle brista. Dessutom fick inte glesbygden bättre service. Det var givet att privata verkstadsbranschen skulle bryta sig ut och istället konkurrera med bilprovningen.

Riksrevisionens granskning Omregleringen av besiktningsmarknaden för fordon (2021:11) visar att stationerna bilvit fler i storstadsregioner, att priset åkt upp och färre bilar underkänns men fler klagar på besiktningarna. Myndighetsuppföljningen befanns otillräcklig.

Trots - eller tack vare? - Riksrevisionens granskning framhärdar vissa om en unik beskrivning av verklighet och anser att bilprovningsexemplet är ett framsteg: Dagens Nyheter hade en huvudledare 14 maj, flera veckor efter att rapporten släpptes men dagar efter en liknande kommentar från besiktningslobbyn, som med varsam hand plockade ut några observationer. DN och Fordonsbesiktningsbranschen tryckte båda på samma sak: att det har blivit fler teststationer, gett fler arbetstillfällen och att de gett större tillgänglighet. Den relativt stora prisökningen – förringad i de båda inläggen – anses snarast motiverad. Det motiveras med relativt stora utvecklingskostnader. För DN handlar allt om kundrelation, inget sägs om besiktningens syfte och innehåll.

Privatiserat - men inget hände

Inget hände till en början efter privatiseringen. Ingen såg möjligheten att konkurrera med Bilprovningen. I desperation delade staten därför upp och sålde två tredjedelar av gamla Bilprovningen för att skapa en konstgjord marknad. Från 200 för 10 år sedan har det blivit fem bolag och fler stationer nu, ca. 400 (branschen säger 536 stationer, 2.000 provare). Men de flesta trängs i storstadsområden och det är fortsatt långt mellan dem i glesbygden.

Efter hand har några internationella storbolag kommit, och bland annat tagit över svenska verkstadsbranschens stationer. Innan privatiseringen förlängdes öppettiderna, men idag gäller som mest 07-19 (oftast till 16), oftast stängt lördag och söndag. Alltså, nu som då behöver bilisterna ta ledigt från sitt jobb för att besiktiga. Många vittnar om den stora mängden obokade tider. Det är ett tecken på överetablering och ineffektivitet. Alltså, onödiga samhällsresurser är avsatta för bilbesiktning. Och onödig fördyring för bilisterna.

Varför prova bilar? Kolla att bilen är säker och att avgasreningen funkar

Det måste finnas ett syfte med att besiktiga ett vägfordon. Annars skulle det inte behövas. Skälen för bilprovning är att samhället vill hålla nere skaderiskerna och miljöbelastningen. Detta kräver en adekvat verksamhet med personal, metoder och utrustning. Riksrevisionen noterar att ansvariga myndigheten Transportstyrelsen gör ytterst sparsam tillsyn av besiktningarna. Riksrevisionen menar att TS skulle kolla ”besiktningsmarknaden”. Betydligt viktigare vore om myndigheten kollade att besiktningen är ändamålsenlig. Även branschen ropar på mer TS-aktivitet, kritiserar simplare regler sen 2018.

Med dessa brister är risken därför att vitsen med bilbesiktningen förloras i takt med att bilarna försämras. Och att bilägarna får betala allt dyrare, men sämre och i värsta fall meningslös, besiktning.

Under Svensk Bilprovningstiden kunde den som var intresserad följa verksamheten: få tillgång till besiktningsprogrammen och besiktningsresultaten. Bilprovningen hade egna utvecklingsenheter. Myndigheterna som föreskrev besiktningen hade en dialog med Bilprovningen.

Vartefter bilar förändras tekniskt finns behov av att anpassa besiktningsprogrammen. Med fler besiktningsföretag är det förenat med betydande ansträngning att få till ett enhetligt och uppstramnat kontrollprogram.

Transportstyrelsen är myndigheten som ska stå för sakinnehållet i besiktningarna. För kontrollbesiktning gäller det att kontrollera så nära som möjligt att den avgasrening som monterats i fabriken fungerar optimalt, och överensstämmer med det utförande som typgodkänts. Detta kräver utvecklingsarbete samt engagemang i EU-kommissionens arbete.

Asfalt utan bilar?

Riksrevisionens granskning, med en ensidig fokusen på marknad, får en glättig prägel. Inget i rapporten talar för att det finns såväl samordning av de olika besiktningsföretagens provningsverksamhet eller av myndigheternas arbete. Inte heller att de har teknisk utvecklingsexpertis. Det framgår inte att besiktningsbolagen skulle ha särskilt omfattande utvecklingsverksamhet, vilket sades motivera prisrusningen. Detta är förstås en brist. Utveckling av besiktningsprogrammet ser ut att ha lämnats över till EU-organ.

Alltmer av reglerna bakom besiktningen kommer från EU. Det gör att myndigheterna kommit på mellanhand. Det är tacksamt att skylla brister på dem. Men det är mycket av en effekt av – och troligt skäl till – privatiseringen; i marknaden är det inte plats för myndigheter och samhällets inflytande.

Not

LOO, maj 2021