Lavoro in Corso Teater

Das Kapital, Dramaten, Stockholm, december 2025. Borgarklassens intresse för Marx

Kapitalet av Karl Marx är materialet för en dansteaterföreställning på drygt en och en halv timma på Dramaten i Stockholm. Proffsig teater, mycket att titta på för dansintresserad publik.

Mest tid ägnas åt dans utförd av fyra professionella dansare. Skådespelarna är också koreograferade, troligen i ett försök att förstärka upplevelsen av några centrala begrepp i Marx mästerverk: bruksvärde, arbete, vara och (bytes)värde, fetisch samt mervärde. Däremot säger de inte alienation, utsugning, profit eller kris - kapitalismens kännemärke - eller arbetslösheten.

Das Kapital pjäs på Dramaten i Stockholm av Magnus Lindman i regi av Örjan Andersson. Urpremiär på Dramatens Stora scen 6 december 2025. Uppsättning på 1 timma och 35 minuter. Fyra dansare och ett 10-tal skådespelare.

För att ge färg och gestaltning berättas historier om hamburgerbarens och algoritmernas lurendrejeri. Det glimtar till om friskvårdsfringis för att visa på arbetsvärdesteorin. Med ett (vi vet,) men (gör det ändå) ... avhandlas snabbt gigekonomi, prekariat, klimathotet som interkontinentflygning, hållbar konsumtion och privata skolan. Kort sagt, detta är Kapitalet anpassad för medelklassen, ja till och med för borgare. Det är en stor skillnad jämfört med Teater Tribunalens Kapitaletpjäs under 2025.

För att ha något för händerna, när inga arbetare finns med, flyttar aktörerna på lampor, stolar, strålkastare och rökmaskin. Alla exempel på varor som anonymt tillverkats av människohand och skapat mervärde.

Marx Kapitalet skildras på teaterscenen av skådespelare och dansare i ett vitkaklat rum med en halv trappa upp för kontorets medarbetares diskussioner. Bild från Dramaten program (uttagen 31 dec 2025).

En sekvens samlar borgerliga politikers och ekonomers kritik av Kapitalet: det blir ett otydligt mummel som närmast kan tolkas som att Marx vetenskapliga analys ses som platt tyckande och cirkelargumentation. Och ingen säger emot. Detta förstärker styckets bagatellprägel: lättsam och kvick men grund och missvisande.

Det är naturligtvis en avancerad teater och proffsigt framfört som alltid på nationalscenen. Ibland är det roligt och träffande. Men överlag underligt intetsägande och defensivt med tanke på vad det borde vara. Knappt någon skyndar iväg - upplivad – till biblioteket för att få veta mer efter pjäsen. Eller bestämmer sig för att själv göra något mot kapitalismens orättvisor. Kanske kolla marxistisk politik. Dock, just innan ridån faller ner med ett brak visar kapitalet sitt rätta ansikte.

-LOO, 1 januari 2026