Lavoro in Corso BLOGG/Klimat/EU

Biltillverkning eller ekonomiskt sammanbrott?

EU belönar fossilindustrins motvalls. EU:s framtid blir fortsatt massbilism

EU:s eftergifter belönar bilindustrins nonchalanta vinstbegär och samtidigt greppar minsta förevändning för att bromsa klimatpolitiken.

EU-kommissionen föreslår (5 mars) att EU:s lagstiftning fördröjs. Den redan generösa tidtabellen för strängare koldioxidkrav för bilar ska förlängas ytterligare. Det innebär att industrin kan dels fortsätta sälja lätta bensin- och dieselbilar efter 2035 och dessutom undvika betala böter för överskridna koldioxidgränsvärden. På det sparar industrin 17 miljarder euro. Effekten blir ännu fler fossilbilar på vägarna långt in på 2040-talet.

Bakom förslaget finns den vanliga intensiva bilbranschlobbyingen – som dessutom alltid möts med stor förståelse i regeringar, opposition och arbetstagarorganisationer. Enligt EU-kommissionen är bilindustrin ”Europas välståndsmotor” och ”väsentlig del av Europas identitet”. Starkaste lobbyaktörer finns inom tysk och italiensk/fransk bilindustri. För bilarbetarfacket Fim-Cisl i Turin är EU-förslagen "otillräckliga” (pressmeddelande 5 mars). Samma säger tillverkarna.

Bensinen är slut. Klimatet var god dröj. Mer fossilbränsle är på väg.

Agerandet följer mönstret att aldrig acceptera fastslagna krav, utan lägga all kraft på att vattna ur eller fördröja införandet. På det sättet kan gammal teknik fortsätta saluföras i ytterligare miljontals exemplar per år. Drivkraft för omställning till ickefossil drift saknas. Snarast är det grundorsaken till krisen. Industrin tjänar på det gamla. Elmotorer kräver ny, men mindre arbetskraft, varför industri och fack slår ifrån sig. Samtidigt byggs ny elbaserad biltillverkning utanför EU.

Industrins hänvisar till ekonomiska bekymmer. Detta efter en ökad försäljningen av personbilar i EU under 2024 med 0,8 procent till 10,6 miljoner. Främst i Tyskland minskade elbilsförsäljningen markant, 38,6 procent. Industrin föredrar att pressa ut fossilbilar.

Ett bra förslag som ”övervinner galna gröna given” säger Italiens industriminister, Adolfo Orso, vid ett departement som kallas ”Made in Italy”. Orso är från Melonis postfascistiska parti. Han får sympatisk press, till och med av tidningen Repubblica, som råkar vara ägd av ägaren till Italiens helt dominerande bilindustri, Sellantis.

Detta är dock enda utvecklingsspåret, för både EU och Italien: bara byta motor - eller bränsle - och köra i samman hjulspår. Politiskt är man rädd för kris i en sektor som sysselsätter 14 miljoner och har 7 procent av ekonomin.

Ett relaterat förslag är att ge bilindustrin pengar för innovationer. Miljarder euro för förarlösa bilar – och inte trafiksäkerhet och övergång till hållbarare transportsystem. Alltså mer av beprövad teknik och att bygga vidare på bilismsamhället, för ”nästa generations bilar”, som Kommissionen skriver.

Eftersom industrin får betalt för sin senfärdighet letar kommissionen andra möjligheter att hjälpligt möta de missade klimatmålen. Då upprepas att det offentliga ska köpa bilar som är bättre än de som industrin vill sälja till bilisterna. Sådant omfattas inte av bindande krav utan är upp till det enskilda medlemslandet att genomföra.

På det kommer löftet att urholkning av uppfyllelse av kraven, alltså sådana som om och om igen visats vara omistliga för att nå önskad utveckling. Detaljerna har inte presenterats. EU-kommissionens förslag ska omsättas i förslag till konkret lagstiftning. Beslutsgången brukar ta minst ett år.

Underlag