Lavoro in Corso BLOGG/Europeerna

VENTOVENE - stor skrift från liten ö

Heligt manifest för liberaler som vurmar för federalism dammas av igen av nyväckt europaism.

Makthavarna söker villrådigt orientering i samtiden. De upplever verkligheten som förändrad. De som alltid tytt sig till USA vet inte vad de ska ta sig till. Borgerliga politiker sa att säkerhetsläget förvärrats. Det fungerade för att kuppa in Sverige i NATO och acceptera DCA-avtal om fri tillgång till svenskt territorium för USA-trupper. Om inte förr så när USA hotar andra NATO-länder och kamperar ihop med Ryssland borde säkerhetsläget omvärderas. Men vad sker istället? I högkvarteren försöker man bli "europaister".

Ideologer i borgerliga italienska mittenpartier och stora medier lancerade en gammal ”helig” skrift nyligen: Il manifesto di Ventovene. Per un Europa libera e unita. Det är ett försök att sluta sig inom Europa/EU och distansera sig från atlantismen. Det talas om post-atlantism. Men inte alla försöker göra kovändningen. De aktuella olika ståndpunkterna visar en intressant och samtidigt skrämmande situation. Farhågorna växer om en ännu värre geopolitisk utveckling.

Manifestet Ventovene delades ut i nytryck tillsammans med dagstidningen Repubblica under två dagar i mitten av mars. Samtidigt hölls en manifestation kring ett upprop från en ledarskribent på tidningen. Detta hedrades av partiledare i mitten-vänstern på ett fullsatt Piazza del Popolo i Rom den 15 mars. De som istället kräver fred och slut på kriget samlades på ett annat torg. För att understryka "europeismen" reste flera av dessa ledare sedan till den lilla ön Ventovene utanför Neapel för att hedra Spinellis minne.

Ventovenemanifestet. Bilaga till Repubblica mars 2025.

Det var på den ön som manifestet kom till. Där satt flera av dåtidens politiker i opposition i fascisternas fångenskap. Tre av dem skrev den omtalade texten. En av de tre, Altiero Spinelli, betraktas som ledande bakom manifestet. Han förblev federalist i rollerna som EU-parlamentariker och kommissionär i EU-kommissionens ledning.

Liberala federalister betonar manifestets plädering för ett enat och starkt Europa. De tänker sig att federalism koncentrerar och frambringar mer politisk energi jämfört med enskilda länder. Det hävdas att texten och skribenterna bakom den spelat viktiga roller för vad EU blivit. Även om de var mer inne på politiska reformer och styresformer än den handels- och industriunion som blivit. I realiteten blev EU mer nyliberalism än federalism, mer Hayek än Spinelli. Manifestskribenterna tänkte sig mer gemensam ekonomi och mindre separat makt för dagens enskilda länder. De ville ha en ”högre”, ny sorts regim. Gemensamt för de båda är avsaknad av politisk demokrati, Hayek var emot allt folkstyre och Spinelli var för en begränsad borgerlig ickevald representation.

Manifestet hade hamnat i bakgrunden, men passade att samlas kring i en situation när främst liberala mittenpolitiken famlar efter något att hålla sig till. Många atlantister försöker vända kappan, nu blir man europaanhängare istället. Och då satsar de på EU – redan existerande institutioner som varken är särskilt anfrätta av USA:s imperialism på samma sätt som NATO. Samtidigt blir NATO obrukbart då politikerna i USA är på väg att vända ryggen till.

Hoppet som knyts till EU hänger samman med den gamla analysen att en starkare överordnad makt över ett större område, uppbackad av fler invånare och mer kapital, ger säkerhet. Även om delarna – alltså enskilda europeiska stater – därmed får mindre makt stärks den gemensamma styrkan. Ingående stater fungerar som kontrollfunktion på den centrala makten.

Delvis nya frontlinjer uppträder mellan atlantister och ”europaister”. Det följer en höger – center relation. Extremhögern i Europa som är emot EU med dess överstatliga och federala arrangemang håller fortsatt kontakt med USA:s regim och hade fram till nyligen kontakt med Rysslands ledning. Den politiska centern – inte minst socialdemokrater – odlar ett förstärkt intresse för Europa, inte minst för att USA ter sig förbrukat även i deras ögon.

Extrema ytterhögern säger att Ventovenemanifestet inte är deras Europa och pekar på att det talas om att avskaffa privat ägande (de berättar inte att det endast talas om infrastruktur och utbildningen) samt ett utvecklat folkligt deltagande i samhällsbygget. Experter har förklarat att manifestets resonemang, utvecklat i ett krigsskadat Europa i ruiner, handlade om en nystart och ingalunda något socialistiskt experiment, tvärtemot vad Italiens statsminister Meloni hävdat. Nutida mittenpolitiker ser framför sig dagens EU, inklusive den ytterst begränsade EU-demokratin, som deras form av federalism. De sväljer manifestets resonemang om att avskaffa privat ägande av central infrastruktur, som energiproduktion, och vissa andra nyckelsektorer där kapitalismen varit allierad med fascismen.

Meloni, ledare för en mindre grupp i EU-parlamentet, markerade bestämt mot europaismen hos anhängare av manifestet och citerade från regeringsbänken i italienska parlamentet de två passager av flera sidor som behandlar privata äganderätten samt att ordet socialism finns med i texten. Hon kastar tillbaka epitetet ”illiberal” (”sinistra illiberale”) som annars används mot just hennes extremhöger.

""Meloni går emot europaisterna". Repubblica 20 mars 2025.

EU-federalismen stöds heller inte av vänstern, undantaget socialdemokratin. Internationalism är något annat än federalism. Mot en europeisk samling för vapenupprustning är alternativet för vänstern fred, åtminstone de som finns i Sydeuropa. Den reelt existerande federalismen, i Belgien och Tyskland, är tandlös. Den förmår inte försvara människornas överlevnad, utveckla samhället hållbart och stoppa klimatpåverkan och annan skövling.

Ventovenemanifestet aktualiseras åter i en tid när NATO och USA vacklar – och därmed atlantismen – och ingår i argumenten för kraftig ökning av tillverkning av krigsmateriel. De som argumenterar emot är samtidigt emot att EU:s stora 800 miljarder euro-satsning ska gå till kriget. Upplåningen ska göras av enskilda länder. I Sydeuropa satsas minst på försvaret och därmed NATO – och det vill man fortsätta med. Så länge hotet stavas Ryssland, menar dessa att länder i norra Europa hotas mest. De tycker alltså att de inte behöver investera.