Lavoro in Corso BLOGG/krig

Höjd beredskap - räddar självständigheten? Eller ge upp. Sverige går mot USA-styrd upprustning

Vad vill de styrande med svensk självständighet? Nya villkor väcks för säkerheten: smalare och mer aktivistisk. Höjd beredskap med kraftig upprustning. Gynnar det säkerheten?

Men vad är egentligen nytt? Försvarspolitikernas rapporter utgår från den allomfattande beskrivningen att säkerhetsordningen har ruckats och hamnat i ett nytt prekärt läge. Hela orsaken är Ryssland. Enda garanten för ny säkerhet är USA. Det ska motivera både Nato och DCA, lyder beskedet.

Vart leder försvarspolitiken?

Försvarsberedningen lägger grunden för svenskt politiskt samförstånd om totalförsvarets upprustning. Den består av tjänstemän i Försvarsdepartementet. De stämmer av med politiker från 8 partier. Galjonsfigurer är moderata och socialdemokratiska politiker. En rapport skrevs för sex år sedan. Nu är det aktuellt med tre nya, två har kommit. Den tredje väntas i april 2024.

Syftet sägs vara att bedöma viktiga förändringar i närområdet och konsekvenserna för försvars- och säkerhetspolitik för att ”värna ... vitala nationella säkerhetsintresse”.(ref 1) Det är att ”hävda ... lands självständighet, suveränitet och territoriella integritet” om det behövs med vapenmakt.

Edward Keinholz, The Portable War Memorial (1968). Installation, Ludwig Museum, Köln.

En utgångspunkt för försvarspolitikernas resonemang är att den europeiska säkerhetsordningen har omkullkastats. Det är en balansakt på regler och institutioner som hävdas och stöttas av starka statsmakter, främst USA. Men ryskt agerande sägs ha orsakat kantringen.

Bakom finns inte minst kraven på anpassning när USA flyttar fram positionerna i Nordeuropa. Men detta framställs som en ganska odramatiskt fortsättning på tidigare rapporter. I alla fall om man ska lyssna till Tommy Åkesson, försvarsdepartementet, ansvarig för rapporterna både nu och då. På honom låter det (i Aftonbladets pod) som att de tar upp sådant de inte fick gehör för från den förra rapporten, 2017.

Försvarsberedningens rapport Kraftsamling i december 2023 handlar om ”civil försvar”. Det ska stärkas i ett otal avseenden enligt rapporten, och det är alla representanter från åtta partier eniga om. Bakgrunden är att man har uppfattningen att civilt försvar tonats ner i ett antal decennier och att nu gäller ”höjd beredskap och krig”. Inte minst läggs vikt vid åtgärder för att organisera samhällsekonomin under höjd beredskap. Åkesson nämner att Ukraina under ryska angreppet enbart har krigsekonomi och stöttar det som finns av civilt samhälle med stödpengar från utlandet, främst EU och vissa EU-länder. Den situationen vill beredningen undvika: svenskar ska kriga och bedriva samhällsfunktioner samtidigt.

Civilt försvar ska växa enligt Kraftsamling. En upphävd lag ska tillbaka och hela samhället ska organiseras enligt Natos sju grundkrav:

Totalförsvarsplikt gäller för varje svensk medborgare och/eller är bosatt här, mellan 16-70 år enligt lagen 1994:1809. Det är värnplikt, civilplikt och tjänsteplikt. Civilplikten gäller från 2024 inom kommunal räddningstjänst och elförsörjning för vissa kompetent personal. Tjänsteplikten kan aktiveras av regeringen vid höjd beredskap enligt lag 1992:1403 och kan gälla ett område som bedöms vara i krigsfara. Då ingår civil verksamhet, som främst är vapenfri, i totalförsvaret. All aktivitet är totalförsvar då landet är i krig, då råder högsta beredskap.

Försvarsberedningen ska lämna en tredje rapport i april 2024 om det militära försvaret. De tre väntas bli grund för nya försvarspolitiska beslut.

Det är en tid när de flesta tunga politisk och ekonomiska krafterna talar om ett försämrat säkerhetsläge för Sverige. Hotet är helt och hållet Ryssland - konsekvenserna av angreppet på Ukraina dimensionerar den svenska ordströmmen.

Ryssland betecknas som kontraproduktivt och irrationellt, egennyttigt och villig att kriga långvarigt. Det är både väpnat hot som inte kan uteslutas och militära maktmedel, med en ”bred” och ”komplex” ”antagonistiska hotbilden”, som ”informationspåverkan, desinformation, påverkansoperationer, cyberangrepp, illegal underrättelseinhämtning, terrorism och sabotage” mm. Allt detta från Ryssland, som Sverige måste rusta Sverige och Europa mot.

Samtidigt säger Tommy Åkesson, författaren till rapporterna, att Ryssland har ju alltid betraktat Sverige som fiende. Det låter som att vi snarast har ett status quo-läge. För tjänstemännen på departementet ger situationen, trots alltså betoning på relativt ny rysk offensiv, en chans att puffa för sina gamla käpphästar, sådant som drivits förut men som inte tagits upp av politiker och getts finansiering. Nu driver man på för en mycket omfattande ökning av militära budgeten.

Kina hotar Sverige med ”politiska, ekonomiska och militära maktmedel”, främst ekonomisk aktivitet och ”cyberangrepp”.(ref 2) Det ska gälla även kinesiska territoriella anspråk enligt Allvarstid. De har kritiserat Natos utvidgning och stöder ”flera ryska säkerhetsintressen”.

Några andra krigshotande stater än dessa två nämns inte i försvarsberedningens rapporter. Därutöver så kallade ”icke-antagonistiska” hot, däribland klimatförändringarna och terrorism.

Ett Nato-medlemskap är bästa säkerheten enligt beredningen, den ömsesidiga försvarsgarantin i art 5 citeras. Den handlar om väpnat angrepp och att varje land ska bedöma åtgärder för att upprätthålla nordatlantisk säkerhet. Alltså inget om ett krav att med vapen slå ner en inkräktare i ett annat Natoland, och inget alls om ”icke-antagonistiskt angrepp”. USA håller uppe den ”regelbaserade världsordningen”, FN-stadgan med USA som främsta tillskyndare.

Rapporten Kraftsamling driver på om höjd beredskap mycket konsekvent, man kan säga ensidigt. Det är aktivism som avgör vad och hur samhället ska organiseras vid höjd beredskap, en situation som suggereras fram som vi i praktiken mer eller mindre befinner oss i. Civila försvaret ska mobilisera de flesta invånare, som dessutom ska få skyldigheter enligt lag att ställa upp.

I rapporten Allvarstid argumenterar Vänsterpartiets representant för självständig internationellt förtroendeskapande och ställer det mot ett kontraproduktivt och ökar riskabelt Nato-medlemskap. Dessutom kritiseras rapportens svaga skrivningar om Israel och ockupationen av Palestina och ihåligheten att betona regelbaserad världsordning samtidigt som defacto skära ner på FN-engagemanget. Liknande skrivningar har Miljöpartiets Särskilda yttrande.

Saker i samhället som inte är tillräckligt bra och som utgör hot mot välfärden, som inte handlar om krig, nämns bara i förbigående om den civila mobiliseringen. Bara i ett Särskilt yttrande i rapporten Kraftsamling från MP specificeras klimathotet och livsmedelsförsörjningen. Det är mål för civila försvaret som MP menar finns, men som beredningens rapport nu föreslår ska strykas. Inte minst behoven av klimatanpassning är växande och skulle kräva en mobilisering. De tar också upp internationellt fredstöd, vilket har kraftigt stryps av högerregeringen. I ett Särskilt yttrande av Vänsterpartiets representant i försvarsberedningen föreslås, i likhet med Miljöpartiet, att ett mål för civil försvar om krishantering i fredstid inte stryks.

De två särskilda yttrandena pekar på den påfallande ensidigheten och enögdheten som präglar Försvarsberedningens rapporter. Det civila försvaret – alla i Sverige under 70 år – ska mobiliseras på ett eller annat sätt – mot ryssen och för Europa samt för svensk självständighet och integritet. Det betyder total handfallenhet i fråga om ockupation av stater som betecknas som vänligt sinnade. Det tar inte upp civilsamhällets roll för demokratisk, hållbar och fredlig utveckling för Sverige och världen. Höjd beredskap smalnas av. Samhällsmobilisering mot ”icke-antagonistiska” klimathotet bortprioriteras.

Inte heller det allvarliga hot mot personer som bor i detta land från spionorganisationer och våldsamma politiska exptremhögerorganisationer uppmärksammas på ett adekvat sätt. Dessa är naturligtvis väl så hotande för svenskars självständighet och integritet som staters angrepp. Länder som är kända för sina våldsamma och resursstarka underrättelsetjänster, inte minst Israel, Iran och USA undervärderas. Deras omvittnade aktivitet inbegriper många skeenden inte minst i detta land.

Vad gynnar självständighet och integriteten? Är det upprustning enligt Försvarsberedningens modell? Vad ”säger forskningen”? Vilken betydelse har svenska vapenindustrins handelsstrategi? I trots mot tidigare svenska ambitioner med kontroll sker export till krigsförande länder, nu senast till IDF.

De två rapporterna ska backas upp av en tredje om det militära försvaret under 2024. Då klarnar beredningens planer ytterligare? Tills dess – och gärna samtidigt – skulle man vilja ha en alternativ diskussion om krig och fred, och inte minst redovisning av källorna till säkerhetsbedömningen med en konsekvensbedömning av den och av de framförda förslagen på mobilisering av alla människor i landet för höjd beredskap respektive omfattande krigsrustningen.

LOO, 010124

Försvarsberedningens rapporter 2023

Noter