Lavoro in Corso BLOGG/klimat/litteratur II

Omställningen är möjlig. Men då måste fossilkapitalet stoppas och overshoot-ideologin motarbetas

Andreas Malm och Wim Carton ger oss ny energi på ett stagnerat område, klimatpolitiken. Deras ärende är att göra upp med det som kallas ”overshoot”, på svenska kanske ”överskridande”, modellerna för klimatets framtid och bristande åtgärder.

Overshoot har hamrats in genom den internationella förhandlingsapparaten under FN, IPCC och klimatkonventionen UNFCCC under de stora Partskonferenserna samt av alla intressenter och av vetenskapen.

Vid overshoot överskrids målen för klimatgasutsläpp och temperaturhöjning för att senare dala ner till målnivån ("overshoot-and-return"). Det handlar egentligen om negativa utsläpp, i sin tur en dröm om att kunna eliminera redan utsläppt klimatgas. Går det är det ju ingen sak att släppa ut för mycket under en period, resonerar förespråkarna för det – det löser sig efteråt är tanken. Eller att någon annan fixar det sedan. Syftet och lockelsen är att fossilekonomin ska fortsätta som förr.

Författarna går i detalj igenom förutsättningarna för ”stranding” (”stoppa upp”) kapital, som förutsättning för lyckosam klimatbekämpning – inklusive villkoren för att genomdriva den förändringen, alltså en politiskt driven förstörelse av fossilkapital. Branschen vet att sådant skulle hota dem och agerar därefter. Därför blir det tufft.

Hur som helst är det det här som måste ske: stoppa fossilenergins trefjärdedelar av klimatpåverkan och därmed de samhällssektorer som sysslar med sådant. Och vad är det som måste hända? För författarna är det på "supply-side”, som kapade fossilsubventioner, produktions- och exportkontroll samt stopp för exploatering av allmän mark och vatten. Och det ska ske med ovillkorad tillväxt, glöm sådant som nedväxt. Det är en kontring mot hittills alltför ensidigt konsumtionsfokuserade åtgärder som lett oss dit vi är idag.

Att försöka att kompensera bort fossilenergin går inte. Det skulle vara tvärtemot förorenaren-betalarprincipen och skulle kosta mellan 4 och 185 biljoner dollar. Oavsett, finns det profit att hämta kommer oljekapitalet att fortsätta prospektera nya fyndigheter. De är igång för fullt och kommer fortsätta med det om inte klimatpolitiken radikalt ändras.

Den stora fördelen med boken är granskningen av overshoot och kapitalets snöda intressen och fossilekonomins rörelselagar. Därmed ett radikalare anslag än de flesta andra klimatböcker.

Utvikning: referat och detaljkommentarer. Hur stoppa fossilkapitalet?

Lockelsen med "overshoot-och-tillbaka" är uppenbar: det ger argument för att skjuta på utsläppsbegränsningar. Nån gång i framtiden kanske något kan göras, då det ska bli billigare blir slutsatsen. Detta är mycket attraktivt för styrande och de ekonomiska intressena som kan gå på som vanligt utan att bry sig om någon omställning. Stora och mäktiga intressen stöder därför strategin.

Bokens starkaste eldstråle riktas alltså mot overshoot: dess ideologiska bakgrund och de mäktiga krafter som stöttar. Overshoot får i boken stå för hela de bedrägliga skådespelen med klimatkonferenser, vetenskapliga mastodontrapporter, nationell långsamhet och motvilja, samt förstås ren ovilja, att bromsa klimatförändringarna. Trots att klimatpåverkans förödande roll är väl dokumenterad.

Andra klimatpolitiska frågor som har betydelse får mindre utrymme i framställningen, som t.ex. genomförbarhet och verkan av stora delar av den stora potentiella åtgärdsarsenalen. Inte minst alla dessa extrema nyliberala åtgärder som alltid tycks flyta upp och införas först. Författarna går inte konkret in på åtgärder. De förordar gillande en rad uppräknade åtgärder nära produktionsledet, hämtade från litteraturen. I förbifarten gör författarna ställningstaganden bland annat om att tillväxt behövs (allmänt hållet utan villkor, dessutom) och att syd behöver finansiering eftersom det tas för givet att omställningen kostar pengar.

Boken kritiserar de vetenskapliga modelleringsverktygen, särskilt med avseende på deras begränsningar och hur de förvillar. De har använts och getts allt för stor tilltro inte minst i IPCC-sammanhang. De har använts för att simulera effekter av åtgärder, inte minst prissättning och temperaturförhöjning. De utgår dock från en idealiserad verklighetsbeskrivning och visar klimatbegränsande åtgärder som de skulle fungera i ett idealt laboratorium. De tar inte hänsyn till irrationella förlopp eller till oväntad teknisk och ekonomisk utveckling.

Overshoot har blivit en del i all policy om klimathotet. Det står för en puckel på framtidens temperaturkurva, innan klimatavtalens målår nås: högst +2 grader C år 2050 eller 2100; idén om att det är OK att det kan få bli varmare innan det kan bli kallare, förutsatt att temperaturen kan sänkas till målets nivå. Det betyder förstås merutsläpp av klimatgaser och inga särskilda insatser för en klimatomställning i samhället. Klimatgaser som dessutom kommer finnas kvar i atmosfären i hundra år. Det finns bara plats för en viss ”tillåten” mängd klimatutsläpp innan halten koldioxid i atmosfären blir sådan att temperaturhöjningen överstiger 1,5 grader. Den mängd som ger höjning med 1,5 eller 2,0 grader uppnås fort och kan komma att stanna där med prognostiserade överutsläpp.

Därför implicerar idén med overshoot förstås någon form av bortförsel och reduktion av den redan utsläppta klimatgasen. Finns realistiska åtgärder som förmår uppnå målen? Det kan diskuteras. Men att inte tillåta överutsläpp på vägen skulle betyda – revolution, enligt författarna.

Overshoot och datormodelleringen vill författarna lokalisera inom en borgerlig ideologisk ram.

Vad göra om overshoot inte går att neutraliseras genom minskade utsläpp och lägre koncentrationer av klimatgaser? Då är det att gilla läget och anpassa sig och samhället för en ny bestående klimatsituation – eller hitta på något radikalt, alltså när utsläppen redan orsakat för stora temperaturhöjningar. Författarna nämner klimatgasinsamling, geoteknik och resiliens. Allt detta kan de styrande tänka sig att tillämpa – fast absolut inte utsläppsminskning. Anpassning måste ändå göras i förhållande till den klimateffekt som redan uppnåtts. En hel skola av experter bygger sitt resonemang på att anpassa samhället - och leva med förhöjd temperatur - även för större klimatförändringar.

Med alla planer på ytterligare oljeexploatering som regeringar och oljebolagen planerar kommer klimatet försämras ytterligare – för lång tid. Bolagen planerar för en fossiltid minst till 2080-talet.

Overshoot har fått en beständig roll, understödd av tunga intressen. Således finns högtflygande internationella seniora makthavare som bänkat sig runt bordet för att hålla liv i begreppet - och etablera det som viktigt och oundvikligt, kanske t.o.m. något bra. Där finns t.ex. Climate Overshoot Commission vars webbsida ger sken av endast goda föresatser. De listar fyra sätt att minska risken av overshoot: minska utsläppen, öka anpassningen, negativa utsläpp och geoteknik. Författarna karaktäriserar kommissionen som en organisation som fokuserar på de senare tre aspekterna, även den skriver: ”inget av de andra åtgärderna funkar utan minskade utsläpp”.

Ett resonemang om ”fixed capital”, dess ändlighet och ”tröghet” (”inertia and exposure”) används för att visa på dess bromsande effekt på ekonomisk omvandling: så länge en maskin håller – desto större chans att den verksamheten fortgår. Men förtida förstörelse av fast kapital sker hela tiden – och är en förutsättning för kapitalismens fortlevnad. Undantaget är fossil energi – det fasas inte ut i förtid. Men det måste ske någon slags avslut för klimathotande kapital: ”stranding”, och här diskuteras bl.a. bolsjevikiska förstatliganden som modell. ”Katastrofen startar med fast kapital”, d.v.s. maskiner vid exploateringen av oljefyndigheter. ”Stranding” av både fast kapital och papperskapital – kanske främst – som har bedömts få stor omfattning om 1,5 graders nivån ska klaras. För om allt ska ”strandas” som inte får plats under 1,5 grader blir det 90 % av alla fossilenergireserver som bolagen redan lagt under sig.

Ständigt ökade oljefyndigheter och expanderande satsningar i långlivad oljeinfrastruktur och utrustning – som kan hålla oljeutvinning igång till ”2130” eller ”2200”, gör ”stranding” till en gigantisk uppgift. Att klara 1,5 grader skulle stympa oljebolagen ordentligt. Författarna tror inte på en citerad FT-texts uppskattning, att deras värde skulle gå ner med en tredjedel. Ägandet finns främst i västliga nord.

Överdrivna svårigheter?

Ett relativt stort utrymme ägnas åt tillväxten under kapitalismens barndom; tekniska nymodigheter som radikalt ändrade produktivkrafterna. Hur relevant är detta numera då man idag på ett annat sätt kan värdera och styra den tekniska utvecklingen? Överdrivs därmed svårigheterna: som att lägga ner t.ex. flygplatser och intilliggande hotell? Man kan dock studera verklighetens Bromma flygplats. Där finns ett långvarigt avtal och anslutande unik infrastruktur som är relativt nyuppfördt trots flygplatsens relativt osäkra framtid. Nu när marknaden bestämt att flytta 90 procent av trafiken till Arlanda överrumplas lobbyorganisationer och politiker – som nyligen betygat vikten av att behålla Bromma. Snabbt kan väntas att redan avskrivna flygrelaterade anläggningarna ersättas med nya verksamheter. Redan finns infrastruktur för transport samt finansiell och kommersiell service på plats.

Samma kommentar kan göras beträffande aktier och andra papper som blir värdelösa vid ett fossilstopp. Sådant har hänt t.ex. för aktieägare i SAS vid det amerikanska konkursförfarandet. Samma är på väg för intressenter i batteriföretaget Nordvolt: aktieinnehavare, både bilföretag och pensionssparare, blir blåsta över en natt.

Det är dessutom inte möjligt med en total omsvängning över en natt, utan till den strategiska utmaningen hör att genomföra omställningen stegvis, t.ex. "stranda" fossilanvändningen i sektor efter sektor, anläggning efter anläggning. Och ersättning av i alla fall den nödvändiga versamheten sker simultant. Till exempel främjas flygets avveckling genom att andra ickefossil transportsystem byggs ut.

Overshoot används i en lite annat betydelse också för Earth Overshoot day eller den ekologiska skuldens dag. Det är dagen på året då mänskligheten har använt alla resurserna som kan återskapas. Alltså grovt sett naturresurser i relation till det ekologiska fotavtrycket.

Not

-LOO, 081224